Det som nyss var otänkbart i svensk politik sker nu inför öppen ridå. Liberalernas partiledare Simona Mohamsson har inte bara utmanat sitt eget parti – hon har också brutit mot ett av de starkaste tabuna i svensk offentlighet. Genom att öppet försvara Jimmie Åkesson och ifrågasätta gamla etiketter har hon satt fingret på en djupare konflikt: striden om åsiktskorridoren, mediernas roll och det svenska kulturkriget.
Något närmast revolutionerande har hänt i svensk politik. En nytillträdd orutinerad partiledare för Liberalerna slog sönder åsiktskorridoren, utmanade sitt eget parti och tog ställning för Jimmie Åkesson och Sverigedemokraterna. I en intervju i SvD konstaterade Mohamsson att Åkesson inte är rasist. I Kvartals intervjuer med partiledarna tog Åkesson med sig sin nyfunna vän som gäst. Till råga på allt har nu också Mohamsson uppmanat alla liberaler som inte ställer upp på hennes linje att lämna partiet. Det här är den största skräll som hänt i svensk politik sedan SD kom in i riksdagen 2010. Frågan är vad som händer nu; Liberalerna är ett litet parti, riskerar att åka ur riksdagen, men kanske skriver Mohamsson historia och bidrar till en mindre polariserad debatt.
Men det är långt dit. Mediedebatten och politiken är fortfarande starkt politiserad. Olika grupper tolkar journalistikens roll helt olika och så gott som dagligen får vi exempel på att kulturkriget gör sig gällande i fråga om mediernas roll. Nyligen publicerade Karin Pettersson, kulturchef på Aftonbladet, en kritisk artikel mot SVT och Agenda. Karin Pettersson argumenterar för att public service håller på att anpassa sig efter högerpopulistisk kritik. Hon menar att SVT och Sveriges Radio blivit ”strykrädda” och därför släpper in personer som Jens Ganman och Chang Frick för att undvika kritik från högern. Enligt henne riskerar detta att normalisera högerextrema eller populistiska perspektiv, försvaga public services demokratiska uppdrag och bidra till en polariserad syn kring medierna. Hon tolkar alltså vissa redaktionella beslut som strategiska eftergifter till ett politiskt drev. Artikeln kan förstås som en del av det svenska kulturkriget.
