Marija Podgornova, 15, har fått sova utan att vakna till ljudet av flyglarm. Jämnåriga Yurij Kosovytj har kunnat ta sig till havet, utan rädsla för minor i vattnet. De är två av 24 ukrainska barn som varit på sommarkollo i Trollhättan i veckan.

– Man kan bara vara här och inte oroa sig för att gå och lägga sig, säger deltagaren Ivan Bondartjuk.

Det är drygt tre år sedan Ryssland invaderade Ukraina. Fastiv, sydväst om huvudstaden Kiev, är en av alla platser som varit utsatta för attacker och i veckan har 24 barn från staden fått komma till Sverige för sommarkollo.

Tanken var att de skulle få komma bort från krigets vardag för en stund.

– Vi är inte rädda för att vara utomhus här, för det finns inga flyglarm eller drönare. Man kan bara gå ut till sjön och chilla, säger 14-årige Ivan Bondartjuk vid frukostbordet i Gräsviken utanför Trollhättan.

Blivit lugnare

Mitt emot sitter Yurij Kosovytj. Barnen har haft aktiviteter varje dag och Yurijs favorit var när de åkte till havet för sälsafari.

– Vi kan inte åka och besöka havet i Ukraina, för det kan vara minor i vattnet, säger Yurij, som älskar att vara i naturen.

Vissa börjar ta sina frukostskålar, men 15-åriga Marija Podgornova sitter kvar. Hon märker att de har blivit lugnare av att slippa höra flyglarmen två eller tre gånger per dag.

– När vi är i skolan och det kommer ett larm går vi ner i ett skyddsrum. Det är jobbigt, men det har blivit normalt, säger hon.

Det är Trollhättan stad som har ordnat så att barnen kan komma till Sverige och utvecklingsledare Birgitta Berntsson Ärje är en av dem som gjort det möjligt.

– Kommunen har finansierat kollot och sagt hur många platser som kommer finnas, men själva urvalet av deltagare har gjorts i Fastiv, säger hon.

Börjar gråta

Plötsligt kommer Yurij Kosovytj in i frukostsalen.

– Kom Birgitta, vi har en sak till dig, säger han.

Hon följer efter och i källaren har alla barnen samlats i en ring. Herman Tjernikov, 16 år, tar upp en ukrainsk flagga med barnens namn på. Flera av deltagarna torkar ögonen och även Berntsson Ärje börjar gråta när hon tar emot flaggan.

Samtidigt som deltagarna beskriver veckan som oförglömlig, så råder det ingen tvekan om att de vill återvända.

– Det är vårt hem. Vi har Ukraina i våra hjärtan, säger 15-åriga Anastasija Sjolpan.

Efteråt byter barnen snabbt om till badkläder. När Herman Tjernikov tar en kort paus från badandet, svarar han på vad han kan göra i Sverige som inte är möjligt i dagens Ukraina.

– Flyga. Jag hade glömt hur det ser ut när ett vanligt flygplan åker över himlen, säger Herman och tittar upp i det blå.