Ska kommunerna kunna neka personer att köpa en bostad om de bedöms utgöra en fara för demokratin? Ett förslag från den tyska regeringen har väckt kritik för att gränsen mellan skyddet av demokratin och grundläggande rättigheter riskerar att förskjutas.
Förslaget från det tyska bostads- och byggnadsministeriet bygger på en utvidgning av kommunernas förköpsrätt på fastighetsmarknaden. Det skulle ge kommunerna möjlighet att träda in och köpa fastigheter i fall där köparen kan kopplas till det som beskrivs som antikonstitutionell eller författningsfientlig verksamhet.
Regeringen motiverar reformen med att den ska förhindra att extremistiska aktörer etablerar sig genom fastighetsköp och ge kommunerna bättre möjligheter att motverka social segregation.
Kritiker varnar dock för att lagändringen kan leda till att människor nekas att köpa bostad på grund av sina politiska åsikter utan någon domstolsprövning.
I en intervju med tyska Nuis förklarar författningsrättsexperten Volker Boehme-Neßler varför förslaget är problematiskt och strider mot flera grundläggande rättigheter.
– Den viktigaste grundläggande rättigheten är naturligtvis yttrandefriheten, och den kränks här på ett mycket allvarligt sätt. Ska jag nekas möjligheten att köpa en fastighet för att jag har en viss åsikt som den politiska majoriteten i en stad eller kommun inte tycker om? Ska staden, byn eller kommunen kunna hindra mig från att köpa en fastighet?
Förslaget om att ge kommunerna ökad förköpsrätt till bostäder drivs av bostads- och byggnadsminister Verena Hubertz från tyska Socialdemokraterna (SPD). Foto: Omer Messinger
Han anser också att förslaget strider mot äganderätten.
– Fastighetsägare ska då inte längre kunna sälja sin fastighet till vem de vill. Det är ett ingrepp i äganderätten. I Tyskland finns dessutom den grundlagsskyddade rätten till fri rörlighet och fri bosättning – man ska kunna bosätta sig där man vill.
Boehme-Neßler menar att förslaget riskerar att missgynna människor på grund av deras politiska uppfattningar och varnar för att gränsen mellan legitim extremismbekämpning och ingripanden mot lagliga åsikter kan bli oklar. Dessutom uttrycker han oro för att begreppet verfassungsfeindlich (författningsfientlig) har blivit allt vidare och riskerar att omfatta även legitim regeringskritik.
