Krönika

Tvångsblandning fungerade på Södermalm

Unni Drougge
Unni Drougge
loadingLawen Redar (S) är kritisk mot projektet. Arkivbild. Foto: Henrik Montgomery/TT
Lawen Redar (S) är kritisk mot projektet. Arkivbild. Foto: Henrik Montgomery/TT
Detta är en opinionstext. Åsikterna är skribentens egna.

Svallvågorna har gått höga sedan Lawen Redar (S) presenterade en botekur mot segregationens förödande effekter, det som numera kallas tvångsblandning. Receptet är hämtat från den sociala ingenjörskonsten och går ut på att bygga bostäder i trygga områden åt befolkningsgrupper som tidigare hänvisats till otrygga utanförskapsområden.

Social ingenjörskonst måste dock inte alltid vara av ondo. Ett av de mer lyckade exemplen genomfördes av Stockholms stad som 1979 förvärvade en ödslig bangård på Södermalm med en yta på 56 hektar för att där bygga 3 000 nya bostäder. Avsikten var att främja ett demokratiskt boende för alla sorters människor, både genom byggnadernas utformning och en inflyttningskvot för utrikes födda och sämre bemedlade. Så kom Södra stationsområdet till, en bilfri stadsdel i postmodernistisk byggstil, där ungar sprang runt i klungor bland öppna innergårdar och lekplatser. Där bodde vi i många år. Barnens lekkamrater kunde heta Karin eller Karim, föräldrarna kunde vara välutbildade, höginkomsttagare, utomeuropeiska invandrare, knegare, arbetslösa, långtidssjukskrivna eller funktionsnedsatta. Det hade ingen betydelse, vi var grannar som kände igen varandra och hörde samman för att vi hörde till samma hoods.

Sedan dess har mycket förändrats i dessa gamla hoods. Efter alliansens valseger 2006 decimerades allmännyttans bostadbestånd i svindlande fart och ombildades till bostadsrätter. De öppna innergårdarna där barnen fritt kunde rasa omkring försågs med låsta gallergrindar, och det puttrades om att grannarna i de kommunala bostadsbolagens kvarvarande hyreskåkar drog ner värdet på bostadsrätterna. De nya invånarna i det tidigare lågstatusstämplade Södra stationsområdet hade blivit fisförnäma, men röstade förstås rödgrönt. Kvotering betydde något annat för detta homogena och likasinnade segment än den kvotering som syftat till en heterogen befolkning avseende klass, härkomst, ålder och inkomst. I stället ville de kvotera in mångfald gällande hudfärg, kön och sexuell identitet hos personalen som tog hand om deras avkomma.

Unni Drougge
Unni Drougge
Journalist och författare
Feedback

Läs mer

Mest lästa

Nyhetstips

Har du tips på något vi borde skriva om? Skicka till es.semithcope@spit

Krönika

Tvångsblandning fungerade på Södermalm

Unni Drougge
Unni Drougge
loadingLawen Redar (S) är kritisk mot projektet. Arkivbild. Foto: Henrik Montgomery/TT
Lawen Redar (S) är kritisk mot projektet. Arkivbild. Foto: Henrik Montgomery/TT
Detta är en opinionstext. Åsikterna är skribentens egna.

Svallvågorna har gått höga sedan Lawen Redar (S) presenterade en botekur mot segregationens förödande effekter, det som numera kallas tvångsblandning. Receptet är hämtat från den sociala ingenjörskonsten och går ut på att bygga bostäder i trygga områden åt befolkningsgrupper som tidigare hänvisats till otrygga utanförskapsområden.

Social ingenjörskonst måste dock inte alltid vara av ondo. Ett av de mer lyckade exemplen genomfördes av Stockholms stad som 1979 förvärvade en ödslig bangård på Södermalm med en yta på 56 hektar för att där bygga 3 000 nya bostäder. Avsikten var att främja ett demokratiskt boende för alla sorters människor, både genom byggnadernas utformning och en inflyttningskvot för utrikes födda och sämre bemedlade. Så kom Södra stationsområdet till, en bilfri stadsdel i postmodernistisk byggstil, där ungar sprang runt i klungor bland öppna innergårdar och lekplatser. Där bodde vi i många år. Barnens lekkamrater kunde heta Karin eller Karim, föräldrarna kunde vara välutbildade, höginkomsttagare, utomeuropeiska invandrare, knegare, arbetslösa, långtidssjukskrivna eller funktionsnedsatta. Det hade ingen betydelse, vi var grannar som kände igen varandra och hörde samman för att vi hörde till samma hoods.

Sedan dess har mycket förändrats i dessa gamla hoods. Efter alliansens valseger 2006 decimerades allmännyttans bostadbestånd i svindlande fart och ombildades till bostadsrätter. De öppna innergårdarna där barnen fritt kunde rasa omkring försågs med låsta gallergrindar, och det puttrades om att grannarna i de kommunala bostadsbolagens kvarvarande hyreskåkar drog ner värdet på bostadsrätterna. De nya invånarna i det tidigare lågstatusstämplade Södra stationsområdet hade blivit fisförnäma, men röstade förstås rödgrönt. Kvotering betydde något annat för detta homogena och likasinnade segment än den kvotering som syftat till en heterogen befolkning avseende klass, härkomst, ålder och inkomst. I stället ville de kvotera in mångfald gällande hudfärg, kön och sexuell identitet hos personalen som tog hand om deras avkomma.

Unni Drougge
Unni Drougge
Journalist och författare
Feedback

Svenska Epoch Times

Publisher
Vasilios Zoupounidis
Politisk chefredaktör
Daniel Sundqvist
Opinionschef
Lotta Gröning
Sportchef
Jonas Arnesen
Kulturchef
Einar Askestad

Svenska Epoch Times AB
DN-skrapan
Rålambsvägen 17
112 59 Stockholm

Epoch Times är en unik röst bland svenska medier. Vi är fristående och samtidigt en del av det stora globala medienätverket Epoch Media Group. Vi finns i 36 länder på 23 språk och är det snabbast växande nätverket av oberoende nyhetsmedier i världen. Svenska Epoch Times grundades år 2006 som webbtidning.

Epoch Times är en heltäckande nyhetstidning med främst riksnyheter och internationella nyheter.

Vi vill rapportera de viktiga händelserna i vår tid, inte för att de är sensationella utan för att de har betydelse i ett långsiktigt perspektiv.

Vi vill upprätthålla universella mänskliga värden, rättigheter och friheter i det vi publicerar. Svenska Epoch Times är medlem i Tidningsutgivarna (TU).

© Svenska Epoch Times AB 2025