Trumpadministrationens tullstrategi vilar på principen att en stats främsta ansvar är dess medborgares välstånd, en idé rotad hos Hobbes och Locke. Genom reciproka tullar – där tariffer matchar handelspartnernas – utmanar USA en handelsordning som missgynnat dess industri, i kontrast till globaliseringens utilitaristiska syn. Ett finansiellt starkt USA har sedan andra världskriget varit avgörande för att upprätthålla den liberala världsordning som garanterar demokratiska värderingar och säkerhet för västvärlden, inklusive Europas stabilitet.
När Donald Trump tillträdde 2025 och lanserade sin tullstrategi, byggd på att säkra USA:s välstånd först, möttes den av kritik från IMF, OECD och analytiker som varnade för handelskrig och stigande konsumentpriser. Nu framträder en annan bild. Fokus på ekonomin genererar betydande intäkter, lockar utländska investeringar och främjar inhemsk aktivitet.
Efter Trumps deklaration av en nationell nödsituation den 2 april 2025 för att adressera handelsunderskottet som 2024 uppgick till 1,2 biljoner dollar, steg tullarna från 2,5 procent till 27 procent, för att stabiliseras vid 15,8 procent i juni enligt U.S. Treasury Department. Intäkterna nådde 27 miljarder dollar i juni, med över 100 miljarder hittills. Moody’s uppskattar att tullarna kan nå 300 miljarder dollar, cirka 1 procent av BNP, vilket kan minska budgetunderskottet. Företag som Apple, Nvidia, Merck, Hyundai och Stellantis investerar biljoner i amerikansk tillverkning och infrastruktur, meddelar Vita huset. Denna ”reshoring” förbättrar ekonomin och minskar beroendet av globala leveranskedjor, en vinst för USA och dess allierade.
