Ständigt jagar många människor nya upplevelser. De fruktar rutiner, ritualer och traditioner. Själv ser jag mina vanor som ett skydd mot omvärldens försök att få mig att sluta tänka och handla självständigt.
Att absolut ingenting händer betraktas som ett obehagligt och icke önskvärt tillstånd.
Känslan uttrycks i alla åldrar, från tonåringars gnälliga ”ååååååh, det är så tråkigt” till 70-åriga äkta makars plötsliga skilsmässor baserade på att den andra parten är tråkig (vilket det tydligen kan ha tagit några årtionden att upptäcka).











