Insatsmässigt ett steg framåt. Men resultatmässigt ännu ett fiasko. Sveriges längdherrar riskerar ett historiskt uselt OS – och Edvin Anger tvekar om femmilen.
In på slutsträckan i sprintstafetten var Sverige fortfarande med sedan Johan Häggström lämnat över till Edvin Anger i tätgruppen.
Men så kom mjölksyran i den första rejäla backen upp. Och medaljchansen byttes till en tiondeplats i mål.
– Det är inget kul. Johan gör det galet bra. Tyvärr så hade jag det inte i mig i dag och så har det varit i det här mästerskapet, konstaterar en deppad Anger efteråt.
Tvekar om mer
Hans OS har gått i moll ända sedan han föll tidigt i det inledande skiathlonloppet. Formen är väck och luftrören slitna.
Nu är han inte ens säker på att det blir någon avslutande femmil för honom på lördag.
– Ja, jag vet inte. Det får vi se. Jag behöver nog vila de här luftrören lite grand. Det känns lite dumt att utmana sig med en femmil och gå ut och köra i två timmar, säger Anger.
– Det är ju inte kul att tävla när det inte funkar. Det är tio gånger så krävande för kropp och huvud när det inte funkar.
Historiskt fiasko?
För det svenska herrlaget som helhet riskerar OS 2026 att bli ett historiskt fiasko. I nuläget är Truls Gisselmans sjundeplats i skiathlon det bästa resultatet, såväl individuellt som i stafett.
Så dåligt har det aldrig gått för de svenska herrarna förut. Bottennappet så här långt är OS i Lillehammer 1994 då det blev två sjätteplatser som bäst – i stafett och via Christer Majbäck på femmilen.
– Vi är absolut inte där vi ska vara, säger Edvin Anger.
– Det är tufft. Det är skitjobbigt när vi inte kommer upp i den nivå som vi vet att vi har på vissa av åkarna, säger herrtränare Anders Högberg.
