I min artikel den 12 juni, ”Krigets pris och moral”, visade jag hur historien bekräftar det uppenbara: att krig sällan ger angriparen något annat än förlust. Ändå fortsätter de. Mitt i varje ny konflikt infinner sig samma känsla av vanmakt – och samma fråga, lika naiv som nödvändig: borde inte krig förbjudas?
Bertha von Suttner drömde om en värld där krig en gång för alla skulle förbjudas. I sin roman ”Die Waffen nieder!” lät hon oss se krigets fasor genom de sörjandes ögon – änkans, moderns och barnets. Hennes vision byggde på tron att förnuft, moral och humanism till slut skulle segra över våldet. Hon fick Nobels fredspris för sin dröm, men om hon levde i dag, hur skulle hon då se på vår tid? Skulle hon fortfarande tro att freden är möjlig? Och hade hon kompletterat sina tankar med analyser grundade i dagens komplexa värld?
Sedan hennes dagar har världen påtagligt förändrats. De stora krigen mellan stormakter är allt mindre troliga. Kärnvapen, globala marknader och ömsesidiga ekonomiska beroenden har gjort priset för ett världskrig orimligt högt. USA och Kina tävlar, men vet att de är varandras förutsättning. Europa har upplevt sin längsta fredsperiod i historien – om vi bortser från kriget mellan Ryssland och Ukraina.