Språk dör i en alarmerande takt. Varje månad dör ett språk någonstans i världen. Av världens 7 000 olika språk är det bara en minoritet som är stabila, med många talare och en någorlunda trygg framtid. Tusentals språk för en tynande tillvaro, med färre och färre barn i varje generation som växer upp med något av alla dessa språk som modersmål. Om hundra år kommer den språkliga mångfalden i världen att vara blott en skugga av sin forna rikedom.
De flesta språk som dör ut gör det genom att folk som talar ett minoritetsspråk gradvis assimileras in i en dominerande majoritetskultur och anammar majoritetens språk. Även utan illvilja från majoritetens sida är det en process som är svår att hejda. Sveriges språkpolitik har inte alltid varit ett föredöme, men i dag har de inhemska minoritetsspråken lagstadgat skydd. Det har dock inte hejdat kräftgången för till exempel pitesamiska, som är akut hotat. Allt färre ungdomar för samiskan vidare – och det är svårt att klandra dem, för vägen till framgång i livet i Sverige är skyltad på svenska, inte på samiska, oavsett politisk välvilja.
Inte alla makthavare ser så välvilligt på minoritetsspråk. Mönstret genom historien är att imperialister i bästa fall ignorerar undersåtarnas språk. Men när nationell enighet ska byggas upplevs minoritetsspråk ofta som hot. ”Ein Volk, ein Reich, ein Sprache!” – och då måste minoritetsspråken bort!
