Västvärlden befinner sig mitt i ett epokskifte. Den ordning som formades av industrialism, demokrati och nationalstater i början av 1900-talet och sedan anpassades till globala agendor håller på att förlora sin legitimitet samtidigt som konturerna av det som håller på att växa fram fortfarande är suddiga, skriver USA-experten Anders W. Edwardsson.
I förra veckans krönika påpekade jag att så många politiker, journalister och andra i dag uttrycker oro över att ”populister” som Donald Trump talar, beter sig och agerar. Detta är i sig ett tecken på att något större, mer djupgående är i görningen. Det finns också mycket som pekar på att flera förändringar, som underminerar den etablerade politiska ordningen, tillsammans håller på att pressa fram ett historiskt epokskifte. Låt mig därför denna vecka ta ytterligare ett steg bakåt och vidga analysen ytterligare.
Ett vanligt tecken på historiska epokskiften är att gamla strukturer börjar förlora sin legitimitet snabbare än nya hinner utvecklas – eller åtminstone kvickare än vad många, både styrda och styrande, är beredda att acceptera. Vilket är exakt vad som händer i dag. Och även om konturerna av det som växer fram i stället fortfarande är otydliga och delvis motsägelsefulla så tycks det säkert att framtiden kommer att te sig mycket annorlunda än nutiden.











