Anders Karlsson lyfter i Epoch Times nr 37 problemet med de inhyrda konsulterna inom socialtjänstens enheter för barn och unga. Socionomen Martin Wettmark replikerar.

Det finns knappast några socialnämnder som frikostigt vill spendera pengar på dessa dyra konsulter utan de anlitas som en nödlösning när flera handläggare har slutat eller inte går att rekrytera. Följdfrågan blir då varför så många slutar och varför man har svårt att rekrytera ersättare.

De sista åren före min pension valde jag att arbeta på två enheter för barn och unga inom socialtjänsten. Att arbeta som utredare av barn är ett komplicerat arbete. Man behöver kunna navigera mellan olika kompetenser och hänsyn. Primärt är givetvis att kunna möta barnet och få en bild av dess behov. Här bör man notera den ökande förekomsten av neuropsykiatriska diagnoser. Enbart på min tjänst i en förort i Göteborg förekom ett flertal barn med autism som till exempel inte fick sina behov av rätt skola tillgodosedda. Att möta barnet och få en bild av dess situation kräver god kompetens.

Handläggaren ska även kunna skapa ett gott samarbete med föräldrar, som ofta befinner sig i en kris. Dessa kan vara defensiva eller rent av negativa eftersom deras föräldraförmåga ifrågasätts. Det händer att man vill spela in samtalen. Det som orosanmälan kan handla om kan till exempel vara barnmisshandel. Man kan ha vaga uppgifter men oron måste ändå tas på allvar. Uppgifterna kan vara svårutredda.

En annan aspekt kan vara att många familjer som blir föremål för utredning kan komma från andra kulturer, med stora syskonskaror och där familjen kan ha ett annat synsätt på barns behov. Ibland kan tolk behövas vid samtalen. De kampanjer riktade mot svensk socialtjänst som har orkestrerats från utlandet har inte ökat tilltron till de sociala myndigheterna.

Man kan ha vaga uppgifter men oron måste ändå tas på allvar.

Socialsekreteraren måste även beakta att den socialrättsliga handläggningen görs korrekt. Nyligen åtalades en socialsekreterare i Göteborg för att denne underlåtit att kommunicera utredningen med en förälder. En del av detta är också att dokumentationen kring utredningen måste göras riktigt. Nu förekommer digitaliserade, administrativa system som ska underlätta dokumentationen, men dessa kan vara omfattande och det kan ta tid att lära sig dem.

Jag såg under mina år inom socialtjänsten hur man på en enhet hade mycket omfattande personalomsättning, efter att några chefer slutat. På en annan enhet i en kranskommun där jag arbetade lyckades man behålla personalen och man hade ett bra arbetsklimat.

Vad kan man då göra för att vända utvecklingen med ”konsultkarusellen”? Jag tror att några faktorer är nödvändiga:

• En bra arbetsledning (i två led, det vill säga att chefen måste ha en bra chef).

• Någon form av mentorsprogram, kanske i form av seniora erfarna socionomer, vilket också förekommer på vissa ställen. Det är svårt att behålla nyutexaminerade socionomer om de inte har tillräckligt stöd. Kanske även specialiserade vidareutbildningar.

• En rimlig arbetsbelastning, det vill säga inte för många ärenden per handläggare, är också viktigt.

Ibland lyfts lönefrågan upp, den kan ha betydelse, men jag tror att de andra faktorerna är viktigare.

Martin Wettmark
Pensionerad socionom och legitimerad psykoterapeut