Det är inte lätt att vara Magdalena Andersson i dag. Socialdemokraterna vill tillbaka till regeringsmakten, men både oppositionen och hennes eget parti sätter krokben. Partiet har bytt väljare och närmat sig SD:s hårda linje i fråga om migration och kriminalitet. Samtidigt höjs röster inom partiet om att identiteten suddas ut – och frågan hänger i luften: kan partiet regera utan att förlora sig självt?
Det är inte lätt att vara socialdemokrat trots att partiet är Sveriges största. Magdalena Andersson satsar nu allt på att få komma tillbaka till regeringsmakten, hon trivs inte i opposition. Hennes sura framtoning visar tydligt att hon leder ett parti som vill regera och ska regera för att upprätthålla sin status och sina historiska segrar. 44 år i obruten maktposition efter en lyckosam politik som förvandlade majoriteten av svenskarna till arbetarklass oavsett om de var tjänstemän eller företagare. Därefter ytterligare i 21 år varav 8 år i samarbete med andra partier genom överenskommelserna mot SD. Men sin historia till trots liksom det starka väljarstödet har partiet problem.
Det är nya tider nu och nya utmaningar och Socialdemokraterna har inte riktigt landat i verkligheten. De driver fortfarande sin politik utifrån en gammal maktposition där de tar sig friheter att göra sina egna spelregler. Dessutom, genom sin trovärdighet och en genuin kunskap om hur politiska snedsteg ska hanteras offentligt kommer de ofta lindrigt undan med politiska skandaler och misstag. Vi har sett det många gånger, Skandalen med ABF i Botkyrka där partiledningen var inblandad är ett exempel. Ett annat är lotteriskandalen där partilotteriet lurade gamla människor på pengar. Eller som nu, när Malmös socialdemokrater anklagas av oppositionen för att använda kommunens kanaler och andra resurser för sin egen valrörelse.
