För hundra år sedan spreds påståendet att inuiter (eller eskimåer som man sade då) har massor av olika ord för snö. Påståendet har sina rötter hos antropologen Franz Boas, som studerade inuiternas liv på Baffin Island i Kanada, och spreds av Benjamin Whorf. Det fick sedan ett eget liv och för varje gång historien återberättades växte antalet snöord och nådde så småningom hundra. Albumet ”50 Words for Snow” av Kate Bush (2011), som jag lyssnar på medan jag skriver detta, inspirerades av inuiternas snöord.
Parallellt med att snöordslavinen nådde orimliga höjder blev språkvetare som Geoffrey Pullum mer och mer skeptiska även till Boas ursprungliga mer måttfulla påstående. Det blev efter hand accepterat att mångfalden av snöord var en myt.
Men det var innan språkforskningen datoriserades på allvar, med systematisk kvantitativ analys av stora textmängder och språkdatabaser. Nu har en grupp forskare analyserat ordrikedomen i över 600 olika språk och tagit fram mått på hur många ord varje språk har för olika ämnesområden, i förhållande till genomsnittet bland de 600 språken.
