Att slopa karensavdraget beskrivs som en jämlikhetsreform. Men hemarbete och sjukfrånvaro är två skilda saker. Karensavdraget fungerar som en självrisk i ett system där den anställde under den första sjukveckan i stor utsträckning själv bedömer sin arbetsförmåga, skriver juristen och professor emeritus Torsten Sandström.
Ilagen om sjuklön (1991:1047) möter vi ett generöst svenskt ersättningssystem. Arbetsgivaren betalar sjuklön de första 14 dagarna av en sjukperiod. Lönen är 80 procent av din vanliga lön, men arbetsgivaren gör ett karensavdrag den första dagen. Efter 7 kalenderdagar måste den anställde via intyg från läkare visa att arbetsförmågan är nedsatt. I läkarintyget ska det framgå varför medarbetaren inte kan jobba – någon diagnos behövs inte.
I Norge, Finland och Tyskland omfattar arbetsgivarens ansvar en längre tidsrymd. Statistiken över antalet utbetalade sjuklönedagar är i dessa nationer 27, 28 respektive 30. I Sverige är de däremot 18. Hur ska detta tolkas? Är svenskar friskare än de anställda i grannländerna? Utnyttjas reglerna bara maximalt i varje land? Eller bör de svenska reglerna göras mer generösa? I den svenska valrörelsen förs det senare svaret fram. De rödgröna vill nämligen slopa det svenska karensavdraget för första dagens bortavaro och införa sjuklön på 80 procent.











