Carl-Oskar Bohlin anklagas för att undergräva förtroendet för journalistiken. Men SVT:s egen intervju visar ett annat problem: svepande anklagelser, svaga premisser och frågor som upprepas tills politikern förväntas acceptera journalistens tes. När Bohlin spelar in och publicerar hela samtalet förändras maktförhållandet – nu kan även den som granskar bli granskad.
Carl-Oskar Bohlin jagas som högerpopulist. Men det verkligt provocerande är kanske att han har brutit mediernas gamla ensamrätt att välja, klippa och i efterhand beskriva vad en intervjuad politiker har sagt. Det är en ny verklighet som journalistiken måste anpassa sig till. När råmaterialet finns tillgängligt blir inte bara svaren utan också frågorna, källorna och de politiskt färgade utgångspunkterna möjliga att granska.
SVT:s intervju med Carl Oskar Bohlin borde visas på landets journalistutbildningar. Den är ett ypperligt exempel att lära av – inte som ett föredöme, utan som utgångspunkt för en nödvändig diskussion om svepande och tesdriven journalistik och dess betydelse för den växande misstron mot etablerade medier. Det betyder inte att Bohlin är felfri eller alltid har rätt. Också hans formuleringar, slutsatser och sätt att peka ut enskilda journalister måste kunna granskas och kritiseras. Men hans eventuella misstag innebär inte att medierna kan avstå från kravet att underbygga sina anklagelser.
