En utskrift från Svenska Epoch Times 2025-07-20
Artikelns ursprungsadress: https://www.epochtimes.se/se-ner-–-huggormarna-ar-pa-bettet
– Men att ormen skulle vara mer farlig nu än i sommar finns det inga starka belägg för, säger Johan Nylander, grod- och kräldjursexpert.
Under våren är chansen – eller risken – som störst att stöta på huggormar i naturen, enligt Johan Nylander, herpetolog vid Naturhistoriska riksmuseet. I april och maj pågår ormens parningssäsong, vilket gör att enskilda individer tenderar att förflytta sig och ses i grupp.
Huggormen, Skandinaviens enda vilt förekommande giftorm, finns i hela Sverige, till och med norr om polcirkeln, men inte allra längst norrut och på de högsta fjälltopparna.
Den kännetecknas av sitt sicksackmönster längs ryggen, som är svart på hanar och mörkbrunt på honor. Grundfärgen är grå och brun eller rödbrun, men helsvarta individer förekommer. Arten blir vanligen upp till 65 centimeter lång, men honan kan bli längre.
Huggormen trivs bland annat i mossmarker, ljunghedar, skogsbryn, vägrenar, ängs- och åkerkanter, men undviker tät skog då den är beroende av platser med hög solinstrålning.
Milda och varma vårar kan huggormen komma fram redan i februari, annars vanligtvis i mars–april.
Blir man huggormsbiten ska man alltid uppsöka sjukvård och ett bitet husdjur ska alltid kontrolleras av veterinär.
Källor: SLU Artdatabanken och Djurens vårdguide
(TT)
1
2
3
4
5Har du tips på något vi borde skriva om? Skicka till es.semithcope@spit
– Men att ormen skulle vara mer farlig nu än i sommar finns det inga starka belägg för, säger Johan Nylander, grod- och kräldjursexpert.
Under våren är chansen – eller risken – som störst att stöta på huggormar i naturen, enligt Johan Nylander, herpetolog vid Naturhistoriska riksmuseet. I april och maj pågår ormens parningssäsong, vilket gör att enskilda individer tenderar att förflytta sig och ses i grupp.
Huggormen, Skandinaviens enda vilt förekommande giftorm, finns i hela Sverige, till och med norr om polcirkeln, men inte allra längst norrut och på de högsta fjälltopparna.
Den kännetecknas av sitt sicksackmönster längs ryggen, som är svart på hanar och mörkbrunt på honor. Grundfärgen är grå och brun eller rödbrun, men helsvarta individer förekommer. Arten blir vanligen upp till 65 centimeter lång, men honan kan bli längre.
Huggormen trivs bland annat i mossmarker, ljunghedar, skogsbryn, vägrenar, ängs- och åkerkanter, men undviker tät skog då den är beroende av platser med hög solinstrålning.
Milda och varma vårar kan huggormen komma fram redan i februari, annars vanligtvis i mars–april.
Blir man huggormsbiten ska man alltid uppsöka sjukvård och ett bitet husdjur ska alltid kontrolleras av veterinär.
Källor: SLU Artdatabanken och Djurens vårdguide
(TT)
© Svenska Epoch Times AB 2025 | Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt
