J. R. R. Tolkien lade grunden till den moderna fantasygenren med sitt epos ”Sagan om ringen”. Oräkneliga författare har försökt gå i hans fotspår och upprepa hans succé med egna sagor, som de har konstruerat egna fantasivärldar för. Men då spänner de Tolkiens kärra framför hästen. Tolkien skapade inte en fantasivärld för att skriva bästsäljande böcker. Han skapade sitt Midgård som ett rent estetiskt projekt, och böckerna blev en biprodukt. Han skapade inte bara världen som den ser ut i berättelsens ”nu”, han skapade den komplett med flertusenårig historia och mytologi. Men inte heller Midgård skapade han för dess egen skull – han skapade sin värld för att de språk han konstruerat skulle ha ett meningsfullt sammanhang i en värld där de talades.

I grunden var Tolkien språkexpert och ägnade hela sitt yrkesliv åt språk. Han var en av sin tids ledande experter på forntida germanska språk. Men språk var inte bara ett jobb, det var också hans passion.

Ända sedan tonåren hade han ägnat fritiden åt att skapa fantasispråk. I föreläsningen ”A secret vice” (1931) lade han fram sin syn på språkskapande. Han skilde noga på bruksspråk som konstruerats för att användas, som esperanto, och de fantasispråk som han själv skapade som en sorts konstverk.