Public service blir ofta beskylld för att sprida vänstervriden propaganda. Men det är inte en uttänkt plan. Det bottnar i journalisterna själva, var de bor och hur de röstar. Mer än varannan journalist bor i Stockholm, medan ytterst få bor i Rinkeby-Kista eller i glesbygdskommuner. Forskning visar också att partisympatier för V och MP är överrepresenterade bland journalister.
För en tid sedan postade poddprofilen Mustafa Panshiri en instagramstory där IS-krigaren Osama Krayen med blomsterkrans runt hjässan presenterades av SVT Nyheter som årets första sommarpratare. I bildtexten försvarade SR:s programchef Bibi Rödöö beslutet och menade att Osamas bakgrund i Islamiska staten visserligen väckt starka känslor, men att det viktiga var att han inte var sverigedemokrat. Även om många fattade fejken blev inlägget en viralraket som fick kommentarsfälten att koka av ilska mot public service. Efter bara ett par timmar skickade pressansvarig på Sommar i P1 en dementi till Mustafa Panshiri där han ombads att inte sprida den falska uppgiften vidare, varpå Panshiri lade ut reaktionen från SR, som även den fick viral spridning och skämtet tog ny fart. Men satiren var uppenbarligen så trovärdig för gemene man att skämtet togs på allvar som en genant bekräftelse på hur fjärran public service, en del av rikets försvar, kan te sig för vanliga dödliga. DN:s ledarskribent Lisa Magnusson kände sig därför manad att ryta till om satiren, som inte alls var satir, menade hon, utan klassisk desinformation med syftet att förstärka en viss världsbild.
Underförstått är det DN:s uppgift att avgöra vilken världsbild som är den rätta och (politiskt) korrekta. Den världsbilden genomsyrar också flera av de västliga demokratiernas större mediekoncerner, inklusive public servicebolagen. The Guardian, The New York Times och CNN serverar samma huvudnyheter med samma vinkling, i överensstämmelse med den gemensamma världsbilden. Samsynen tas inte som oroväckande tecken på konformism. Tvärtom förstärker den självbilden hos etablerade medier och public service om att det är deras seriösa och sakliga journalistik, baserad på demokratiska och sunda värderingar, som utgör samhällets moraliska kompass; en frälsningslära varmed man ska utrota populistisk irrlära. Denna trosuppfattning har fått stor utbredning.
