Den uppmärksammade incidenten med ”rysshuset” på Lidingö har en lång och vindlande förhistoria av rättsprocesser och internationell politik, där Vladimir Putin och Carl Bildt dyker upp i birollerna. Epoch Times har fått en intervju med den tyske affärsmannen Franz J Sedelmayer, som berättar om hur en tvist som började i S:t Petersburg på 90-talet till slut hamnade på Lidingö, och hur den här historien kom att forma hela hans yrkesliv.
Bland bostadshusen på Kostervägen på Lidingö står ett gult sjuvånings hyreshus. En skylt med texten ”Privat område” står intill husets parkering, där blå diplomatfärgade skyltar markerar parkeringsfickorna. Huset, Kostern 5, ägdes tidigare av Ryska federationen, och turerna kring det har fått stor mediauppmärksamhet.
Den nya ägaren har sedan köpet inte blivit insläppt i fastigheten och inte erhållit några hyror. Ryska federationen har heller inte flyttat från fastigheten. ”Ryssarnas inställning är att de kan annektera huset” säger ägaren till SvD. Nu har även utrikesdepartemetet blandat sig i tvisten, som blommat upp igen. Men hur började det hela egentligen?
En central figur i sammanhanget är den tyske affärsmannen Franz J. Sedelmayer. Den här artikeln beskriver hans sida av historien.
”Borgmästare Putin hamnade i en besvärlig situation, och enligt Sedelmayer sade Putin till honom: ‘Jag kan inte tvinga min egen regering i Moskva. Jag vill fortfarande ha en karriär här.'”
Jeltsin, Putin och S:t Petersburg
Franz J Sedelmayer kallar folket i Bayern, som han kommer ifrån, för envisa människor som tar dagen som den kommer. Han säger lite skämtsamt ”att ha något otalt med någon från Bayern inte är något man önskar någon”. Ryska federationen håller säkert med honom.
Den över 20 år långa processen med att få tillbaka sin investering från ryssarna, som rysshuset på Lidingö är en del av, blev en utbildning för Sedelmayer. Det ledde till att han startade företaget han driver i dag, som hjälper andra att driva processer mot Ryska Federationen.
– Ingen har drivit så många mål mot Ryssland som vi har och segrat i så många betydande frågor och områden som vi har, säger Franz J Sedelmayer på telefon från Frankrike.
Sedelmayers historia med rysshuset började i Ryssland på 90-talet, då han jobbade med att sälja polisutrustning och samarbetade med den lokala polisen i S:t Petersburg. 1994 utfärdade dåvarande president Boris Jeltsin ett direktiv om att fastigheten Sedelmayer förfogade över skulle överlåtas till den Administrativa byrån för att användas som residens för utländska gäster.
Vladimir Putin, som då var vice borgmästare och ansvarig för företagsregistreringen i S:t Petersburg, hjälpte Sedelmayer med att ordna en annan fastighet, men den var i mycket dåligt skick, enligt Sedelmayer.
Sedelmayer hade hittills inte hade haft några problem i S:t Petersburg. Hans kunder var statliga organisationer, främst från polis och räddningstjänst, men nu upplevde han att systemet vände sig mot honom. När Sedelmayer ville få ersättning för renoveringen, förklarade presidentregistreringen i Moskva, att Sedelmyers företag var olagligt registrerat, berättar han.
Borgmästare Putin hamnade i en besvärlig situation, och enligt Sedelmayer sade Putin till honom: ”Jag kan inte tvinga min egen regering i Moskva. Jag vill fortfarande ha en karriär här.”
– Som du kan se idag så hade han förmodligen rätt i den bedömningen, tillägger Sedelmayer.
FAKTA: Franz J Sedelmayer |
Franz J Sedelmayer är 53 år, och kommer från Bayern i Tyskland. Han är affärsman, entreprenör, säkerhetskonsult och vd för M.A.R.C (Asset Recovery Company).
Han har en rysk fru och två barn, en son på 21 år och en dotter på 14 år, familjen har inte varit i Ryssland sedan 1996. Sedelmayer pendlar mellan Tyskland och Frankrike. Rättspraxis har kunnat skapas uitfrån fallen som Sedelmayers företag har drivit. Bland annat hjälpte det aktieägarna i det ryska företaget Yukos. 2014 dömde en internationell domstol i Haag, i den högsta skiljedomen någonsin, Ryska federationen att betala Yukos aktieägare över 50 miljarder dollar för att felaktigt beslagtagit företaget från oligarken Mikhail B. Khodorkovsky. |
Internationella processer
Sedelmayer blev tvungen att lämna Ryssland. Han började då i stället söka sin rätt mot den ryska staten via internationella överenskommelser, för att få tillbaka investeringarna som togs ifrån honom. Genom ett bilateralt investeringsavtal mellan Tyskland och Ryssland från 1989 hamnade tvisten så småningom i Stockholms Handelskammares Skiljedomsinstitut.
Ryssarna dömdes att betala Sedelmayer 21 miljoner kronor, men eftersom de inte betalade ansökte Sedelmayer 2003 om verkställighet av sin fordran på Ryska federationen hos Kronofodemyndigheten i Stockholm. Han hänvisade till fastigheten Kostern 5 på Lidingö, som då ägdes av Ryska federationen – det numera ökända ”rysshuset”.
Ryska federationen har dock från första början motsatt sig utmätningen av fastigheten på Lidingö. Man hänvisar till Wienkonventionen om diplomatiska förbindelser från 1961.
”Det blev en lång process. 2005 beslutade Kronofogden att huset inte gick att utmäta, på grund av den diplomatiska immuniteten, men 2009 hävde Svea hovrätt Kronofogdens beslut, och fastigheten kunde utmätas.”
Sedelmayer säger att han blev hotad för att han skulle dra sig ur.
Det blev en lång process. 2005 beslutade Kronofogden att huset inte gick att utmäta, på grund av den diplomatiska immuniteten, men 2009 hävde Svea hovrätt Kronofogdens beslut, och fastigheten kunde utmätas.
– Efter trettio rättsliga processer sade de [svensk domstol] i princip att ”vi inte kommer att höra det här fallet längre. Vi har beslutat att det inte finns någon immunitet mot verkställighet av den Ryska federationen.” Eftersom fastigheten användes för kommersiella syften kunde den säljas, säger Sedelmayer.
Utrikespolitisk vändning
Nu tog dock historien en ny vändning, och fick inslag av internationell politik: att häva beslutet visade sig nämligen vara politiskt känsligt för Sverige. Självaste dåvarande utrikesministern Carl Bildt och utrikesdepartementet skickade flera brev till Kronofogden.
–Han [Carl Bildt] förklarade de diplomatiska reglerna som gäller, och UD tyckte inte att vi skulle gå vidare med försäljningen, säger Filip Håkansson på Kronofogden som har arbetat med utmätningen av Lidingöfastigheten.
I september 2014 såldes dock till slut fastigheten på Lidingö – efter två tidigare försök och efter 17 års processande i svenska domstolar – på exekutiv auktion. LKO fastighets AB köpte fastigheten för 12 miljoner kronor.
Ryska federationen var inte glad över försäljningen. Dagen efter uttalade sig ryska UD:s talesperson Maria Zakharova: ”Vi anser Sveriges agerande i förhållande till den ryska diplomatiska egendomen är otillåten och en kränkning av internationell rätt.”
”I Köln var det fem fastigheter. Varje gång kom Ryska federationen och köpte fastigheten. Slutligen hade ryssarna betalat mer än vad de hade köpt det för. De köpte tillbaka dem, säger Sedelmayer.”
Har fått tillbaka 99 procent
Sedan dess har förvecklingarna kring huset gått vidare, men de är inte längre Franz Sedelmayers problem. Han har fått tillbaka nästan 99 procent av sin fordran på Ryssland från exekutiva försäljningar, från fastigheten på Lidingö och fastigheter tillhörande ryska handelrepresentationen i Köln.
– I Köln var det fem fastigheter. Varje gång kom Ryska federationen och köpte fastigheten. Slutligen hade ryssarna betalat mer än vad de hade köpt det för. De köpte tillbaka dem, säger Sedelmayer.
På frågan om hur han tror framtiden för fastigheten Kostern 5 på Lidingö ser ut svarar Sedelmayer:
– I teorin är det en kommersiell situation. Under normala omständigheter ska svenska regeringen helst utvisa personerna i fastigheten. Om de inte kan utvisas ska de förklara dem persona non grata. De bör inte tillåta vem som helst att bosätta sig i fastigheten från rysk sida.