Kultur | Konst

Pygmalion och drömmen om det goda

loadingJean-Baptiste Regnaults tokning av Pygmalion och Galatea, ”Skulpturens ursprung”, 1786. Olja på duk, 120 × 140 cm. Slottet i Versailles. Foto: Wikimedia Commons
Jean-Baptiste Regnaults tokning av Pygmalion och Galatea, ”Skulpturens ursprung”, 1786. Olja på duk, 120 × 140 cm. Slottet i Versailles. Foto: Wikimedia Commons

Pygmalion förälskade sig i en skulptur. I sin egen skapelse såg han något som han inte kunde finna i världen omkring sig. Hans berättelse handlar om konstnärens längtan efter skönhet, och om att hålla fast vid sin idé om fulländning även när verkligheten ser annorlunda ut.

Det är lätt att skratta lite åt Pygmalion, den cypriotiske konstnären i Ovidius ”Metamorfoser”, som förälskar sig i en skulptur han själv har skapat, ”Galatea”. En man som föredrar en bit elfenben framför verkliga kvinnor är en tacksam karikatyr av konstnärlig självupptagenhet, verklighetsflykt och oförmåga till mänsklig gemenskap. Skrattet skymmer dock något som är större än Pygmalions märkliga förälskelse: att ideal även handlar om moral och förmågan att stå upp för det man tror på.

I berättelsen om Pygmalion förnekade de cypriotiska kvinnorna, Propoetiderna, Venus gudomlighet, och därför berövade gudinnan dem deras skam. De började prostituera sig, och deras ansikten förlorade till sist sin mänskliga mjukhet och hårdnade till sten. Pygmalion såg deras beteende och fylldes av avsmak. Han ville inte ha med dem att göra. I stället högg han fram en helt fulländad kvinnofigur i elfenben. Han förälskade sig snart i sitt verk, beundrade hennes ansikte, kysste henne, klädde henne i vackra tyger och gav henne smycken. Han lade henne på mjuka bäddar och talade till henne som om hon kunde svara. Till slut bad han Venus att ge honom en hustru som liknade den elfenbensdam han hade skapat, och Venus gav skulpturen liv. Det som först bara fanns som en bild blev en människa av kött och blod.

Feedback

Läs mer

Mest lästa

Nyhetstips

Har du tips på något vi borde skriva om? Skicka till es.semithcope@spit

Epoch Times Podcasts

Kultur | Konst

Pygmalion och drömmen om det goda

loadingJean-Baptiste Regnaults tokning av Pygmalion och Galatea, ”Skulpturens ursprung”, 1786. Olja på duk, 120 × 140 cm. Slottet i Versailles. Foto: Wikimedia Commons
Jean-Baptiste Regnaults tokning av Pygmalion och Galatea, ”Skulpturens ursprung”, 1786. Olja på duk, 120 × 140 cm. Slottet i Versailles. Foto: Wikimedia Commons

Pygmalion förälskade sig i en skulptur. I sin egen skapelse såg han något som han inte kunde finna i världen omkring sig. Hans berättelse handlar om konstnärens längtan efter skönhet, och om att hålla fast vid sin idé om fulländning även när verkligheten ser annorlunda ut.

Det är lätt att skratta lite åt Pygmalion, den cypriotiske konstnären i Ovidius ”Metamorfoser”, som förälskar sig i en skulptur han själv har skapat, ”Galatea”. En man som föredrar en bit elfenben framför verkliga kvinnor är en tacksam karikatyr av konstnärlig självupptagenhet, verklighetsflykt och oförmåga till mänsklig gemenskap. Skrattet skymmer dock något som är större än Pygmalions märkliga förälskelse: att ideal även handlar om moral och förmågan att stå upp för det man tror på.

I berättelsen om Pygmalion förnekade de cypriotiska kvinnorna, Propoetiderna, Venus gudomlighet, och därför berövade gudinnan dem deras skam. De började prostituera sig, och deras ansikten förlorade till sist sin mänskliga mjukhet och hårdnade till sten. Pygmalion såg deras beteende och fylldes av avsmak. Han ville inte ha med dem att göra. I stället högg han fram en helt fulländad kvinnofigur i elfenben. Han förälskade sig snart i sitt verk, beundrade hennes ansikte, kysste henne, klädde henne i vackra tyger och gav henne smycken. Han lade henne på mjuka bäddar och talade till henne som om hon kunde svara. Till slut bad han Venus att ge honom en hustru som liknade den elfenbensdam han hade skapat, och Venus gav skulpturen liv. Det som först bara fanns som en bild blev en människa av kött och blod.

Feedback

Epoch Times Podcasts

Svenska Epoch Times

Publisher / VD / ansvarig utgivare
Vasilios Zoupounidis
Ställföreträdande ansvarig utgivare
Aron Lamm
Politisk chefredaktör
Daniel Sundqvist
Opinionschef
Lotta Gröning
Nyhetschef
Staffan Erfors
Sportchef
Jonas Arnesen
Kulturchef
Einar Askestad

Svenska Epoch Times AB
DN-skrapan
Rålambsvägen 17
112 59 Stockholm

Svenska Epoch Times är en unik röst bland svenska medier. Vi är fristående och samtidigt en del av det stora globala medienätverket Epoch Media Group. Vi finns i 36 länder på 23 språk och är det snabbast växande nätverket av oberoende nyhetsmedier i världen. Svenska Epoch Times grundades år 2006 som webbtidning.

Epoch Times är en heltäckande nyhetstidning med främst riksnyheter och internationella nyheter.

Vi vill rapportera de viktiga händelserna i vår tid, inte för att de är sensationella utan för att de har betydelse i ett långsiktigt perspektiv.

Vi vill upprätthålla universella mänskliga värden, rättigheter och friheter i det vi publicerar. Svenska Epoch Times är medlem i Tidningsutgivarna (TU) och är av ”särskild vikt för mediemångfalden” enligt Mediestödsnämnden.

© Svenska Epoch Times AB 2026