Helt politiskt oberoende rapportering i tidningar, radio och tv är svårt att uppnå. Våra värderingar tränger sig ända in i vårt språk. Oberoendet är inte heller alltid önskvärt – en indignerad berättelse kan ibland orsaka en nyttig reform. I privata medier är det upp till publicisten hur fritt journalisterna ska kunna rapportera. För public service är situationen förstås en annan.
För många medborgare är det självklart att politiska krafter inte ska ges stort publikt spelrum i medier som finansieras av svenska staten. Annars hotar propaganda. Ändå är det givetvis svårt för anställda hos SR och SVT att dra en gräns mellan vad som är fakta och vad som är personliga åsikter. En hundraprocentig värderings- eller åsiktsfrihet är alltså otänkbar, och rentav något dåligt. Ändå borde största möjliga återhållsamhet med värdeomdömen lagfästas – alltså en försiktig inställning som drar en tydlig gräns mot journalistens egen politiska åsikt. För närvarande är sådan försiktighet inom public service inte alls gällande rätt i Sverige.
Varje skattskyldig person i Sverige tvingas årligen betala en avgift på 1 184 kronor till staten enligt lagen om public service (PUB; SFS 2025:986). Tvånget i PUB motiveras av samhällsnyttan. För undvikande av statlig propaganda och osaklig, kommersiell och politiskt vinklad rapportering innehåller lagen en central bestämmelse:













