Efter Alain Delons bortgång kallade The New Yorker fransmannen för ”den vackraste skådespelaren i filmhistorien”. The Guardian beskrev Delon som ”en symbol för 1960-talets förlorade skönhet”. Vi själva tar det lite vackert och låter bilderna tala sitt stundtals övertydliga språk.

Alain Delon presenterade i december 1985 delar av sin konstsamling på auktionshuset Drouot i Paris.

Rembrandt Bugattis (1884–1916) djurskulpturer var en av hans passioner. På 1980-talet hade Delon träffat en ny partner, Rosalie van Breemen, och hon tyckte förståeligt nog att det blev trångbott att även bli sambo med Delons cirka fyrtio bronsskulpturer. Så detta initierade försäljningen av hans djurskulpturer. Delon och van Breemen fick två barn, Anouchka Delon 1990 och Alain-Fabien Delon 1994. I juni förra året sålde auktionshuset Bonhams Cornette de Saint Cyr, även det baserat i Paris, ännu fler verk ur Delons samling, som han började att bygga upp 1969 med förvärvet av en av de sista tillgängliga teckningarna av Albrecht Dürer för 700 000 franc. Till en början inriktade sig Delon, som sägs ha varit en passionerad samlare som inte köpte för att investera, på teckningar och grafiska verk, för att senare bredda sökfältet till att omfatta verk av franska 1800-talskonstnärer som Jean-François Millet och Théodore Géricault. Därefter tog samlandet en ny riktning då Delon övergick till att införskaffa moderna djurskulpturer, i synnerhet av mästaren Rembrandt Bugatti. ”Det finns två saker jag betraktar som mitt arv; min skådespelarkarriär och min konstsamling”, sa Delon i ett uttalande i samband med auktionen. ”Jag är så stolt över dem båda. Jag köpte min första teckning i London när jag var 24 och jag har anskaffat verk sedan dess. Folk frågar mig om det finns en tråd som binder ihop dessa bitar och jag säger ’C’est moi!’”