Presskonferens på onsdagsförmiddagen. Några timmar senare blåser han i gång första träningen på Bosön. Nu börjar den, VM-resan.
– Vi har möjligheten att skriva historia och skapa minnen, säger fotbollslandslagets förbundskapten Graham Potter.
När den här intervjun görs i ett av Svenska fotbollförbundets många sammanträdesrum är hans förhållningssätt sansat inför vad som snart väntar.
Men en behärskad iver är inte svår att spåra. Han vill träffa spelarna, börja jobba. Instruera, samtala, på flera plan skapa sig en djupare uppfattning om var och en i 26-mannatruppen som fått förtroendet att följa med honom västerut.
Människor intresserar 51-åringen från Solihull, i synnerhet de spelare han är satt att leda.
– Jag uppskattar utmaningen att hjälpa spelare. Det testar dig psykologiskt, det testar din tankeförmåga, testar dig känslomässigt. Jag vill tro att ju längre du är på en plats, där du bygger tillit och förståelse, ju mer du vet desto bättre kan du hjälpa.
Reparera, preparera, prestera
Han har, som bekant, inte varit länge på sin plats.
Under den första samlingen med landslaget – VM-kvalavslutningen mot Schweiz och Slovenien i november – hade Potter, grovt förenklat, fokus på två saker: Reparera sargade självförtroenden och preparera spelarna inför playoff.
I andra chansen mot Ukraina och Polen handlade allt om att prestera, vinna till varje pris, oavsett hur det såg ut.
– Jobbet var att ta oss till VM. Jag tror inte att våra supportrar bryr sig om att Polen förmodligen var det bättre laget den kvällen, säger Potter.
Knappa tre veckor. Mer tid hade han inte varit tillsammans med spelarna när landslaget gick från kvaltragik till eufori.
Lagt en grund
– Vi vann inte matcherna av tillfällighet. Vi vann för att vi pratade om hur vi skulle anfalla, hur vi skulle försvara och så vidare. All cred till spelarna som gjorde jobbet, säger Potter.
Så hur viktig faktor är egentligen tiden i processarbetet? Uppenbarligen inte nödvändigtvis avgörande, men självfallet betydelsefull.
VM-premiären mot Tunisien i Monterrey är först om knappa tre veckor. Potter och hans medarbetare ges för första gången relativt gott om tid på sig att jobba med strukturer och detaljer.
Den färdiga produkten är en bit bort.
– Jag tycker att vi har lagt en grund, skapat en gemenskap. Den mentalitet vi fått in, att vi behöver vinna, är oerhört viktig. På planen kan vi bättre och då är tiden tillsammans en hjälp. Vi behöver bli tydligare i vad vi gör, skapa ramar som tillåter spelarna att vara sig själva på planen och få ut det bästa ur spelarna.
– Vinna gör allt lättare, säger Potter och återvänder till 3–2-segern mot Polen.
Ämnet är inte komplicerad kärnfysik, men väl essensen i ett lagspel, det där att i alla lägen jobba med och för varandra.
– Spelarna fick bevis för vad man kan åstadkomma tillsammans när man hjälper varandra och är en bra lagkamrat. Fungerar laget är chansen stor att du lyckas även som individ.
