Petra Krantz Lindgrens bästa råd till föräldrar
Petra Krantz Lindgren är en populär föreläsare, bloggare och författare. Hon har inspirerat tusentals föräldrar och pedagoger som vill utveckla sina relationer med barn, där grunden är ömsesidig respekt och samarbete. Foto: Caroline Andersson


Ansvaret att uppfostra och vägleda barn kan kännas som en av de svåraste utmaningarna i livet, och vardagens många gånger stressiga tillvaro får oss att pendla mellan hopp och förtvivlan. Samtidigt är relationen till våra barn något av det finaste och viktigaste vi har att vårda. Men hur gör man då för att lyckas?

Petra Krantz Lindgren är beteendevetare och ger kurser i aktivt föräldraskap. Hon driver den populära bloggen ”En annan du”, och har skrivit boken ”Med känsla för barns självkänsla”.

– Jag drivs av en längtan av att se likvärdiga relationer mellan vuxna och barn, och att varje barn ska växa upp och veta att hon är värdefull, viktig och duger precis som hon är.

Barn gör som vuxna gör

– När jag möter föräldrar börjar jag alltid med att ställa frågan: Vad har du för mål med ditt föräldraskap, säger Petra.

Nästan alltid får hon samma svar: ”Jag vill ha ett barn som är respektfullt mot andra och sig själv, som är empatiskt och omtänksamt, som har civilkurage och integritet, som gillar sig själv och har tillit till sin egen förmåga”.

– Om det är det jag vill, då behöver jag leda med samma egenskaper, eftersom barn gör som vuxna gör.

”Det finns inget problem med att vara kompis med sitt barn, för vänskap är något jättefint. … Men vi kan inte bara vara kompisar med våra barn, utan vi behöver också vara ledare.”

– Sedan finns det föräldrar som istället väljer att använda sig av straff, hot, mutor, skäll och klander. Då får man kanske ett barn som lyder, men man får inte ett barn som utvecklar alla de där fina egenskaperna, säger Petra.

Att vara ledare

Vid sidan av föräldrakurserna arbetar Petra även med ledarskap för chefer. Hon tycker att man kan likna föräldraskapet med ett bra ledarskap. Det innebär inte att man är en auktoritet som sätter sig över barnen.

– Det finns inget problem med att vara kompis med sitt barn, för vänskap är något jättefint. Det handlar om tillit och förtroende, att ge och ta, och att förhålla sig likvärdigt till varandra. Men vi kan inte bara vara kompisar med våra barn, utan vi behöver också vara ledare.

– En bra chef visar intresse och bryr sig om allas behov, är ärlig och samtidigt tydlig med målet, och tar ansvar. Det är precis samma sak som jag tänker att vi ska göra i relation till våra barn.

Att lyssna för att förstå


Petra menar att om vi vill ha en öppen och tillitsfull relation till våra barn så måste vi visa ett genuint intresse för dem, vara nyfikna på vilka de är och vad som är viktigt för dem. Vi behöver samvaro och vi behöver kunna lyssna.

– Väldigt många vuxna lyssnar för att svara. Då är vi inte hos barnet när det pratar, utan vi håller redan på att formulera ett motargument mot det barnet säger. Jag tror att för att barnen ska känna sig hörda så behöver de vara övertygade om att vi vill förstå dem, och då behöver man lyssna för att förstå.

Hon tycker också att vi många gånger är för snabba med att rätta till barnens språk.

”Om vi väljer att anmärka på språk och ord just när barnet kommer för att berätta om någonting som är viktigt för dem, då är risken ganska stor att de slutar att berätta.”

– När barnet säger: ”Jag hatar min lillasyster!”, och om jag då lyssnar för att reagera så svarar jag: ”Så vill jag inte att du pratar om din lillasyster”. Men om jag lyssnar för att förstå så säger jag kanske: ”Oj, det låter som om du är väldigt upprörd för någonting, och jag skulle gärna vilja förstå vad det är”. Då är huvudfokus att förstå barnet.

Naturligtvis får man inte säga vad som helst till sin lillasyster, men det finns andra tillfällen att tala med barnet om hur man pratar om andra människor, säger Petra.

– Om vi väljer att anmärka på språk och ord just när barnet kommer för att berätta om någonting som är viktigt för dem, då är risken ganska stor att de slutar att berätta.

Behovsfokus och empati

När vi hamnar i konfliktsituationer fastnar vi ofta i att fokusera på barnets trots, men Petra menar att det alltid finns ett behov bakom varje beteende.

– Det första man behöver göra är att ta ett steg tillbaka och fundera över vad det är för behov som är inblandat i den här situationen.

”Det är det som är att vara vuxen: att hitta lösningar som gör att alla får sina behov tillgodosedda, även om det inte kommer att innebära att alla är nöjda hela tiden.”

Vad man ska göra går inte att svara på förrän man vet varför problemet uppstår. Och även om vi inte alltid kan tillfredsställa barnets önskan, så är det viktigt att vi visar förståelse för barnets känslor, säger Petra.

– Han kanske inte kan få sin vilja fram, men han kan få sin känsla fram, och det är otroligt viktigt tror jag; det avväpnar barnets ilska.

De flesta av oss känner igen krångliga morgnar, då barnet inte vill klä på sig, vägrar borsta tänderna, och det slutar med skrik och tårar. Petra menar att det ofta handlar om att vi inte har sett till barnets behov. Hon talar om att man kan se barnets behov som en liten flaska med vatten som finns inombords, som dunstar under natten.

– Om man då till exempel lägger sig hos barnet en stund och myser på morgonen, så fyller man på den flaskan, och då blir det lättare för dem att ta sig igenom morgonrutinerna.

– Mycket av ett fungerande föräldraskap handlar om att förebygga, att hjälpa barnet att få sina behov tillgodosedda på förhand och på konstruktiva sätt. Gör vi inte det blir det tomt i de där behovsflaskorna, och det är då de lägger sig på hallgolvet och skriker.

Men det är minst lika viktigt att vi är ärliga och tydliga med våra egna behov, anser Petra.

– Jag är rätt säker på att barn vill samarbeta med sina föräldrar, men för att de ska kunna göra det så behöver de förstå vad som är viktigt för oss.

– Det är det som är att vara vuxen: att hitta lösningar som gör att alla får sina behov tillgodosedda, även om det inte kommer att innebära att alla är nöjda hela tiden.

Att hantera ilska

Oavsett om vi vill det eller ej, så blir de flesta av oss arga ibland. Men hur ska man hantera sin ilska utan att man kränker barnen?

– Jag tror att det är jätteviktigt att vara tidig och tydlig med sina gränser, för då är det mycket lättare att vara det på ett respektfullt sätt.

Samtidigt tycker Petra att vi behöver vara öppna med att vi blir arga, och att vi inte ska vara rädda för konflikter.

– Ilskan kommer bara att sippra ut ändå, och om man väntar tills säkringen går så kommer det bara ut en massa saker som man ångrar efteråt.

– Ilskan är nödvändig och viktig, men vi behöver fundera på hur vi uttrycker den. Kränker vi barnen börjar de tvivla på sitt eget värde, och det är ganska få som vill skicka ut barn i världen som har en dålig självbild. Då är risken stor att barnet kommer att hamna i destruktiva relationer, eller att barnet blir maktfullkomligt.

Straff skapar misstro

Idag har allt fler återgått till att använda olika former av bestraffning när barn beter sig dåligt. Men att straffa barn är något som bara ger kortsiktiga resultat, och på längre sikt istället blir negativt, anser Petra.

”Straff skiftar fokus från hur deras handlingar påverkar andra, till hur deras handlingar påverkar dem själva.”

– Straff är ganska effektivt om man vill framkalla ett visst beteende; det kan framkalla lydnad. Men det skadar tilliten i relationen. Barn lyssnar på våra gränser om de känner att vi bryr oss om dem och vill dem väl, men inte om de tvivlar på våra goda avsikter.

Istället behöver vi återigen lyssna och försöka förstå barnets behov, och vi behöver prata med barnet så att det förstår följderna av sitt beteende, menar Petra.

– Jag vill att mina barn ska reflektera över vad som är rätt och fel utifrån hur det blir för andra människor. Jag vill att de ska bry sig om andra människor. Straff skiftar fokus från hur deras handlingar påverkar andra, till hur deras handlingar påverkar dem själva. Så straff gör barnen lite självupptagna, kan man säga. Dessutom skapar straff barn som smyger och ljuger.

Vara med som coach

 

Att vägleda barn mot självständighet och förbereda dem inför framtiden är något som tar tid och kräver engagemang. Man kan inte gå in och ta över och styra och ställa, säger Petra.

– Jag vill få en inbjudan att finnas med barnet i hennes problemlösning, att få coacha henne och finnas med som ett stöd.

Men ju mindre barnen är, desto mindre överlåter Petra på barnen att hantera själva. Och ju äldre de är, desto större ansvar får de.

– Mitt långsiktiga mål är att mina barn ska lära sig att hantera de problem och utmaningar som de upplever i livet, och att deras självförtroende ska växa när de känner att de kan och klarar.

– Jag vill att alla barn ska känna att trots att vi har fel och brister så är vi värdefulla och viktiga och ska tas på allvar.

Petras fyra bästa råd för att skapa en bra relation till ditt barn

1. Tänk relation– Samvaro och intresse.

– Jag är nyfiken på vem du är och vad som är viktigt för dig.

2. Behovsfokus

– Det finns alltid ett behov bakom alla beteenden.

3. Lyssna och Empati

– Att ha respekt för andra människors känslor och behov.

4. Ärlighet

– Jag är ärlig på ett respektfullt sätt med mina egna behov. Jag pratar utifrån mig själv istället för att klandra barnet.