På amerikanska kallas de ambulance chasers, de reportrar som rycker till och rycker ut så fort de hör ljudet av ambulanssirener. De vet att dessa leder dem till en story. Något har hänt: olycka, kriminalitet, sorg eller räddning.
På svenska är termen blåljusfotografer. Branschens mest hedervärda företrädare. Kännemärken: tålamod, inte springa i vägen men kunna förnamnen på polismän och ambulansförare, sitta, oftast efter mörkrets inbrott, ensam vid ratten i sin BMW (mellanklassen) och lyssna på polisradion, leva på varm korv med mos – och sedan gasen i botten när polisbilen, ambulansen eller allra helst brandbilen drar i gång och blåljusen lyser upp Skeppsbron eller Valhallavägen.
Vilka stories det ger!











