Det har gått 30 år sedan bröderna Coens vintriga klassiker ”Fargo” hade premiär. Huvudtemat är en misslyckad kidnappning, och filmen visar på hur onda handlingar leder till stora konsekvenser och att människan borde nöja sig med det lilla livet.
Bilförsäljaren Jerry Lundegaard befinner sig i ekonomisk knipa. Till hjälp att ta sig ur den anlitar han två kriminella män som får till uppgift att kidnappa hans hustru, tillika hans tonårssons mor. Planen är att svärfadern ska betala lösesumma samt att Jerry och kidnapparna ska dela på pengarna. Det går emellertid inte alls som de har planerat, vilket kostar tre människor livet. Den höggravida polisen Marge Gunderson får det underliga fallet på sitt bord, medan Jerrys fasad krackelerar alltmer.
Joel och Ethan Coen är förmodligen den moderna filmens mest kända radarpar. Av byråkratiska skäl skrevs länge Joel som regissör, medan Ethan krediterades som producent. I själva verket delar de på uppgifterna, liksom de skriver sina manuskript tillsammans. Att det är två bröder som har gjort filmerna blir tydligt i den distinkta humorn. På något underligt vis känns komiken i deras filmer som universell internhumor. I ”Fargo” finns exempelvis en scen där ett vittne i detalj beskriver vad en av de misstänkta kidnapparna sade när de träffade på varandra. Komiken uppstår i det monotona sättet mannen talar på och hans bristande förståelse för vad som är relevant. Ingen tydlig slutpoäng finns att hämta och det är en scen som är omöjlig att fånga i ord. Humorn blir något som helt existerar i sitt sammanhang.













