Mohamed Ali är paradoxalt nog en av riksdagens ärligaste politiker. Hans oförmåga att dölja sin egennytta synliggör den självrättfärdiga fasad som ofta omger politiken.
Svårigheterna med Magdalena Anderssons (S) regeringsbildning har redan från början legat i att man försökt förena V och C i ett enhetligt politiskt alternativ. Den öppet synliga radikalismen inom V, och inte minst den antisemitism och terrorromantik som avslöjades under valrörelsen, har knappast gjort ett sådant alternativ lättare att försvara. Detsamma gäller den efterföljande debatten om kryssraketen från Borlänge: Mohamed Ali.
Kontroverserna som har uppdagats kring den nyblivne riksdagsledamoten sträcker sig långt bortom de misstankar om valmanipulation som rapporterades i samband med hans personvalskampanj, vilka inte gäller honom personligen. Själv omfattas han i stället av en rad avslöjanden om gravt misskötta åtaganden under sin tid i Sverige, inte minst ekonomiska. Till detta kommer rapporter om kontakter med kriminella och upprepade kontakter med den somaliska regimen.













