”Zenkockens handbok” är en mycket kort skrift av en japansk 1200-talsmunk, men förlaget Bakhålls utgivning utgörs till största delen av ett efterord av Sten Barnekow. I denna bok kan vi läsa om hur närvaron är alltings förutsättning – en närvaro som vi har möjlighet att antingen avvisa eller bevara.
Bokförlaget Bakhålls utgivning av ”Zenkockens handbok” är säregen, eftersom själva skriften utgör endast 14 sidor, medan efterordet är över 200 sidor långt. Utöver det specifika ämnet behandlar Sten Barnekow i sitt efterord zenbuddhismen som sådan samt sin egen relation till den.
För att börja med den huvudsakliga texten skrevs den på 1200-talet av den japanske munken Eihei Dogen Zenji. Det är en föreskrift om hur tempelkocken bör förhålla sig till sin uppgift, som närmast är utan slut – från morgonens uppstigning är tempelkocken upptagen av matlagning, och redan under natten börjar förberedelserna för nästa dag. Dogen skriver att kocken bör förhålla sig till sina råvaror, vattnet och köksredskapen som om de vore en del av honom själv. Vad som föreskrivs är även angeläget för andra sysslor, vilket sammanfattas i dessa ord: ”Använd inte dina ögon eller känslor på ett alldagligt sätt när du utför dina sysslor.”
