År 1966 hade filmatiseringen av Knut Hamsuns roman ”Svält” premiär. Det är en film som lyckas omstöpa litteratur till bilder och visa på människans stora utsatthet. Vi får följa en ensam och arbetslös man som är så fattig att han inte ens har råd med mat.
Knut Hamsuns roman ”Svält” från 1890 utspelar sig helt i bokjagets huvud och mage. Att överföra en berättelse som äger rum i det inre till filmspråk är inte helt enkelt. Språket kan användas till det insnärjda och personliga, men i filmkameran finns en annan form av enkelhet och objektivitet. För Hamsun var romanen högst personlig, eftersom han själv hungrande hade irrat omkring i Norges huvudstad, som på den tiden hette Kristiania. I korthet handlar ”Svält” om en ensam man som försöker finna arbete – men för att orka arbeta måste han äta, och för att ha råd att äta måste han arbeta.
Romanens solipsistiska stämning bibehålls med hjälp av huvudrollsinnehavaren Per Oscarssons säregna skådespeleri. Han hade förmågan att bygga en egen värld, som på något vis stod utanför berättelsens universum. Ofta var han som skådespelare större än de filmer han medverkade i. Hans rollfigur i ”Svält” är en oberäknelig herre som pendlar mellan gladlynthet och förtvivlan. På många sätt är han godhjärtad, som när han ger sina pengar till en girig tiggare.













