Science fiction-filmen ”Her” har nu 13 år på nacken men är i dag mer aktuell än när den hade premiär. Den handlar om en ensam man som blir förälskad i en artificiell intelligens. Filmen ställer frågor om vad mänsklighet och kärlek egentligen innebär.
Är människan fundamentalt ensam? Hennes tankar och känslor framträder blott för henne själv, medan omvärlden bara ser ett resultat av denna inre värld. Denna tanke ställs vi inför i Spike Jonzes film ”Her” från 2013, som blandar science fiction med romantik. Den handlar om den inåtvände Theodore, som arbetar som spökskrivare av kärleksbrev. Han är sedan en tid tillbaka separerad från sin hustru, som han har känt sedan barnsben. En dag köper han ett program med artificiell intelligens och väljer att rösten ska vara kvinnlig. Den artificiella intelligensen döper sig själv till Samantha och följer med Theodore i en öronsnäcka vart han än går. Det som börjar som ett lindrande av ensamhet slutar som en förälskelse.
Att se ”Her” ett tiotal år efter att den hade premiär är en intressant upplevelse. Sedan dess har artificiell intelligens tagit världen med storm. I ”Her” skildras artificiell intelligens mest som en emotionell historia, medan vi i dag mer talar om den som ett hot eller en möjlighet angående vår arbetsfördelning och kunskapsproduktion. Likväl finns det också människor i verkligheten som har utvecklat vad som kan liknas vid romantiska känslor för den artificiella intelligensen. ”Her” är således en framsynt berättelse, som aldrig överdriver sina science fiction-element.
