Tanken att män kan föda barn har framförts som klokskap under de senaste åren. Om denna uppenbart galna idé tas som sanning, vad är då alltför långsökt för att inte tas på allvar? Vi har sett en lång rad politiska beslut, trots att de är lätta att ifrågasätta på rationella grunder. Underlättas sådana beslut om debatten fokuseras på något ännu galnare – som att män kan föda barn?
I årets sista skälvande stunder då de dagliga bestyren inte är lika påträngande är det lätt hänt att reflektioner över tillvaron tränger sig på. Vi har de senaste åren drabbats av en global pandemi, och nu talar jag inte om covid. Vi har översköljts av något betydligt värre: en störtflod av vansinne, förpackat som klokskap.
”Vissa sanningar är så uppenbara att det krävs tio år vid ett universitet för att klara av att snacka bort dem”, konstaterade den amerikanske ekonomihistorikern Thomas Sowell. Det mest illustrativa exemplet på den rådande tidsålderns villfarelser är nog tanken att biologiskt kön är möjligt att välja.
