I juli dog den nyzeeländske skådespelaren Sam Neill. I ”Lugnt vatten” gör han en av sina många minnesvärda roller. En enkel thriller, som i grunden handlar om att överleva sorg, men som inte alltid förblir sitt tema troget.
Sam Neill behärskade flera typer av roller, och kanske minns många honom mest för hans arketypiska maskulina trygghet. En typ av rollgestaltning man även finner i ”Lugnt vatten” (1989), där han inte agerar främst genom ord utan genom handlingar. Filmens regissör Phillip Noyce hade under flera år velat filmatisera den amerikanske författaren Charles Williams bok ”Dead calm”, något som omöjliggjordes av att filmrättigheterna ägdes av regissören Orson Welles. I slutet av 1960-talet hade Welles till och med gjort en filmversion av boken, men den färdigställdes aldrig och gick sedermera förlorad. När Welles dog 1985 blev Noyces planer möjliga att förverkliga.
”Lugnt vatten” börjar med att ett tåg kommer in på en station. Vi ser hur vagnarna drar förbi och när tåget stannar framför kameran står vår huvudperson John Ingram, spelad av Neill, vid tågdörren. Denna inledning inger en känsla av slumpens grymhet. John ska nämligen möta upp sin fru och lille son på stationen, men får veta att de har råkat ut för en bilolycka. Sonen har omkommit och hustrun svävar mellan liv och död.












