I den svensk-isländska filmen ”Hemma” möter vi den unga kvinnan Lou som återfår kontakten med sin mormor. Lou är socialt tillbakadragen, men genom besöket hos mormodern börjar hon öppna upp sig och ställs inför möjligheten att inleda sin första kärleksrelation.
Om vi har levt ett liv i vilsenhet kan det att komma bort vara liktydigt med att hitta hem. ”Hemmas” protagonist Lou får erfara detta när hon får reda på att hennes morfar precis avlidit – trots att han enligt modern varit död i 20 år. Till sin mors förtret åker Lou på morfaderns begravning, där hon återförenas med mormodern och bestämmer sig för att bo hos henne på obestämd tid.
Lou är 27 år och arbetar med att ”optimera trafikflöden i städer”. Hon fyller sitt liv med arbete, då hennes sociala obekvämhet hindrar henne från att finna sammanhang där hon kan trivas. Mormodern – Frida – är kanske den första personen som ser bortom Lous sociala svårigheter och som möter upp henne för den hon är. Också Henrik – en vän till mormodern som blir förälskad i Lou – kastar ett ljus över Lous tillvaro. En fjärde rollfigur – Tom – bildar filmens trivsamma värld. Han är en pojke som blir mobbad i skolan och som Frida förbarmar sig över.
