Inom den katolska och ortodoxa kyrkan har Maria Magdalenas festdag nyligen firats. Hon är en betydelsefull person inom kristendomen, inte minst eftersom hon lär ha varit med Jesus både när han korsfästes och återuppstod. Vi tittar på ett evangelium som är uppkallat efter henne, och som endast återstår i fragment.

I slutet av 1800-talet, i närheten av Kairo, upptäckte några brittiska arkeologer en papyrusbok skriven på koptiska. Det visade sig vara en fantastisk upptäckt – man hade funnit Maria Magdalenas evangelium. En stor del av skriften visade sig dessvärre saknas, och när man daterade den förstod man att det inte kunde vara Maria Magdalena som var dess författare. Boken tros vara författad någon gång mellan år 100 och 200, alltså en god tid efter det att Maria rimligen dog. Möjligheten att det rör sig om en kopia från en äldre daterad bok, eller en nedskrivning av ett muntligt berättande, kan dock inte uteslutas.

Vem var Maria Magdalena? I de bibliska evangelierna är hon en central gestalt, som var med Jesus när han korsfästes och när den tomma graven upptäcktes, och hon är även den första som Jesus uppenbarar sig för efter uppståndelsen. Enligt Lukasevangeliet driver Jesus ut sju demoner ur henne, vilket kan vara en av orsakerna till att hon utmålats som prostituerad. Under tidig kristendom tros Maria haft en mer central plats, för att senare blir betraktad mer skeptiskt och stundtals misogynt och därmed marginaliserats. Ett av skälen till att ”hennes” evangelium inte kanoniserades kan vara att evangeliet delvis ger en annan bild av Jesus uppståndelse, och därmed av den berättelse som etablerades av kyrkan.