Efter en månad i Ghana, Västafrika, blev jag övertygad om en sak: Det är inte bara så att vi i i-länderna ska hjälpa fattiga i Afrika. Det handlar i lika stor utsträckning om att vi livsstilsfattiga västerlänningar måste ta hjälp av de livsstilsrika afrikanerna för att lära oss leva mer avslappnat, kroppsvänligt och mänskligt.
Afrikaner vet saker som vi inte vet – att avspänning kommer genom rörelse, till exempel. Skulle deras livskunskap genomsyra svenskt arbetsliv skulle vi spara mycket av de astronomiska summor som vi i dag lägger på att reparera våra kroppar.
I början av 1990-talet deltog jag i en kurs i afrikansk dans och stresshantering i Ghana. Det var jag som organiserade resan, och jag förstod att vi skulle lära oss mycket utöver själva dansen. Vad jag inte förstått var hur stor vår brist på bildning inom området livsstil egentligen var – och fortfarande är – i väst.