loadingFilmen ”The Odyssey” bygger på Homeros Odysséen – en berättelse och ett budskap som vår tid tycks hungra efter. Foto: Aalok Soni/Getty Images for Universal Pictures
Filmen ”The Odyssey” bygger på Homeros Odysséen – en berättelse och ett budskap som vår tid tycks hungra efter. Foto: Aalok Soni/Getty Images for Universal Pictures
Opinion | Debatt

Odysseus och den förlorade ordningen

Edvard Ek
Detta är en opinionstext. Åsikterna är skribentens egna.

I somras sjöng sångmön ännu en gång om den mångförslagne Odysseus. Christopher Nolans nya film ”The Odyssey” (2026) återberättar den annars länge glömda berättelsen om Odysseus äventyr och hemkomst. Men det är inte bara berättelsen som vi har glömt bort, utan även dess budskap – ett budskap om återupprättandet av ordningen. Kanske var det just därför filmen blev så stor. Det skriver svenskläraren Edvard Ek.

Den episka berättelsen Odysséen är en berättelse om hemkomst, ett populärt litterärt tema som grekerna kallade nostos (νόστος). I berättelsens början är Odysseus, fader och konung, ännu inte hemma. I hans frånvaro vakar drottningen Penelope över tronen, medan friare äter av deras mat, dricker av deras vin och försöker ta deras tron. När fadern är borta försvinner ordningen och kaoset återvänder.

Som svensklärare har jag världens bästa jobb. Jag får möjligheten att förmedla berättelserna som har burit mänskligheten genom tiderna – berättelser kring vilka generationer har centrerat sina liv. För några veckor sedan återsåg eleverna varandra efter sommaren. Kanske var det någon av dem som till och med hunnit se filmen om Odysseus. En del elever återförenades i glädje. Andra började i en helt ny klass. Det gjorde också jag.

Efter att i juni ha tagit min lärarexamen från Uppsala universitet hade jag turen att få en anställning på en liten skola på Väster i Örebro. Det var nämligen inte alla som fick jobb efter examen. Vi fick överlämningar från elevernas tidigare skolor i början av läsåret. Lärarna berättade då om elever som hade slagits både med andra elever och med lärare. Tre elever hade slutat eftersom vettig undervisning inte kunde bedrivas när elever fick raseriutbrott. Anarki rådde. Det fanns ingen struktur. Ingen ordning.

Den kanadensiske ikonografen Jonathan Pageau har beskrivit andra världskriget ur ett symboliskt perspektiv. Pageau menar att det var ett krig mellan ordning och mångfald, vilket också hörs på namnen ”axelmakter” och ”de allierade”. Segrande ur kriget gick de allierade, som vann mot den tyranniska ordningen. Detta blev berättelsen kring vilken denna generation kom att centreras. Följden blev att allt som associerades med ordning och struktur blev synonymt med ondska. Jämför hur Jan Guillou beskriver auktoritet i ”Ondskan” och hur feministerna skrek ”Ned med patriarkatet!” Flera decennier senare har vi ett samhälle och en skola utan ordning och struktur. Ett hem utan konung.

Vi som samhälle måste våga etablera ordning och struktur igen.

Under sommarlovet varvade jag Homeros med skollagen i min läsning. Eftersom ämneslärarprogrammet har gjort ett mycket uselt jobb med att utbilda lärare i skollagen ville jag lära mig vad som faktiskt står där. Det visade sig stå en hel del. Lärare har ett större mandat – och därmed också ett större ansvar – att etablera ordning i skolan än jag trott.

Det var med den vissheten som jag tidigt kunde markera mot en pojke när han nöp en flicka i ansiktet. När jag skällde ut honom såg det ut som om han aldrig hade blivit tillsagd i sitt liv. Återigen: I hans liv fanns ingen struktur eller ordning. Han hade fått göra som han ville. Det lustiga var att han i slutet av veckan kom fram, gav mig en halv kram medan han dunkade mig i ryggen och sa: ”Jag är så tacksam för att du är här.”

Vår tid saknar ordning och struktur. Vår tid saknar genuin faderlig uppmuntran. Ända sedan andra världskriget har vi som samhälle och skola varit rädda för allt som kan associeras med ordning, makt och auktoritet. Men den tiden är förbi. Den måste vara förbi.

Vi som samhälle måste våga etablera ordning och struktur igen. För de välpresterande elevernas skull, för lärarnas skull, men också för de stökiga barnens skull. Precis som pojken som gav mig en halv kram kommer även de senare till slut att vara tacksamma över att någon inte lät dem härja runt. Att någon förväntade sig mer av dem än de själva kunde.

Berättelsen om Odysseus slutar, tack och lov, med att han kommer hem. Ordningen återetableras. Det är något vår tid bör ta till sig. Det är tid för konungen att komma hem igen.

Edvard Ek
Svensklärare

Feedback

Läs mer

Mest lästa

Nyhetstips

Har du tips på något vi borde skriva om? Skicka till es.semithcope@spit

Epoch Times Podcasts

loadingFilmen ”The Odyssey” bygger på Homeros Odysséen – en berättelse och ett budskap som vår tid tycks hungra efter. Foto: Aalok Soni/Getty Images for Universal Pictures
Filmen ”The Odyssey” bygger på Homeros Odysséen – en berättelse och ett budskap som vår tid tycks hungra efter. Foto: Aalok Soni/Getty Images for Universal Pictures
Opinion | Debatt

Odysseus och den förlorade ordningen

Edvard Ek
Detta är en opinionstext. Åsikterna är skribentens egna.

I somras sjöng sångmön ännu en gång om den mångförslagne Odysseus. Christopher Nolans nya film ”The Odyssey” (2026) återberättar den annars länge glömda berättelsen om Odysseus äventyr och hemkomst. Men det är inte bara berättelsen som vi har glömt bort, utan även dess budskap – ett budskap om återupprättandet av ordningen. Kanske var det just därför filmen blev så stor. Det skriver svenskläraren Edvard Ek.

Den episka berättelsen Odysséen är en berättelse om hemkomst, ett populärt litterärt tema som grekerna kallade nostos (νόστος). I berättelsens början är Odysseus, fader och konung, ännu inte hemma. I hans frånvaro vakar drottningen Penelope över tronen, medan friare äter av deras mat, dricker av deras vin och försöker ta deras tron. När fadern är borta försvinner ordningen och kaoset återvänder.

Som svensklärare har jag världens bästa jobb. Jag får möjligheten att förmedla berättelserna som har burit mänskligheten genom tiderna – berättelser kring vilka generationer har centrerat sina liv. För några veckor sedan återsåg eleverna varandra efter sommaren. Kanske var det någon av dem som till och med hunnit se filmen om Odysseus. En del elever återförenades i glädje. Andra började i en helt ny klass. Det gjorde också jag.

Efter att i juni ha tagit min lärarexamen från Uppsala universitet hade jag turen att få en anställning på en liten skola på Väster i Örebro. Det var nämligen inte alla som fick jobb efter examen. Vi fick överlämningar från elevernas tidigare skolor i början av läsåret. Lärarna berättade då om elever som hade slagits både med andra elever och med lärare. Tre elever hade slutat eftersom vettig undervisning inte kunde bedrivas när elever fick raseriutbrott. Anarki rådde. Det fanns ingen struktur. Ingen ordning.

Den kanadensiske ikonografen Jonathan Pageau har beskrivit andra världskriget ur ett symboliskt perspektiv. Pageau menar att det var ett krig mellan ordning och mångfald, vilket också hörs på namnen ”axelmakter” och ”de allierade”. Segrande ur kriget gick de allierade, som vann mot den tyranniska ordningen. Detta blev berättelsen kring vilken denna generation kom att centreras. Följden blev att allt som associerades med ordning och struktur blev synonymt med ondska. Jämför hur Jan Guillou beskriver auktoritet i ”Ondskan” och hur feministerna skrek ”Ned med patriarkatet!” Flera decennier senare har vi ett samhälle och en skola utan ordning och struktur. Ett hem utan konung.

Vi som samhälle måste våga etablera ordning och struktur igen.

Under sommarlovet varvade jag Homeros med skollagen i min läsning. Eftersom ämneslärarprogrammet har gjort ett mycket uselt jobb med att utbilda lärare i skollagen ville jag lära mig vad som faktiskt står där. Det visade sig stå en hel del. Lärare har ett större mandat – och därmed också ett större ansvar – att etablera ordning i skolan än jag trott.

Det var med den vissheten som jag tidigt kunde markera mot en pojke när han nöp en flicka i ansiktet. När jag skällde ut honom såg det ut som om han aldrig hade blivit tillsagd i sitt liv. Återigen: I hans liv fanns ingen struktur eller ordning. Han hade fått göra som han ville. Det lustiga var att han i slutet av veckan kom fram, gav mig en halv kram medan han dunkade mig i ryggen och sa: ”Jag är så tacksam för att du är här.”

Vår tid saknar ordning och struktur. Vår tid saknar genuin faderlig uppmuntran. Ända sedan andra världskriget har vi som samhälle och skola varit rädda för allt som kan associeras med ordning, makt och auktoritet. Men den tiden är förbi. Den måste vara förbi.

Vi som samhälle måste våga etablera ordning och struktur igen. För de välpresterande elevernas skull, för lärarnas skull, men också för de stökiga barnens skull. Precis som pojken som gav mig en halv kram kommer även de senare till slut att vara tacksamma över att någon inte lät dem härja runt. Att någon förväntade sig mer av dem än de själva kunde.

Berättelsen om Odysseus slutar, tack och lov, med att han kommer hem. Ordningen återetableras. Det är något vår tid bör ta till sig. Det är tid för konungen att komma hem igen.

Edvard Ek
Svensklärare

Feedback

Svenska Epoch Times

Publisher / VD / ansvarig utgivare
Vasilios Zoupounidis
Ställföreträdande ansvarig utgivare
Aron Lamm
Politisk chefredaktör
Daniel Sundqvist
Opinionschef
Lotta Gröning
Nyhetschef
Staffan Erfors
Sportchef
Jonas Arnesen
Kulturchef
Einar Askestad

Svenska Epoch Times AB
DN-skrapan
Rålambsvägen 17
112 59 Stockholm

Svenska Epoch Times är en unik röst bland svenska medier. Vi är fristående och samtidigt en del av det stora globala medienätverket Epoch Media Group. Vi finns i 36 länder på 23 språk och är det snabbast växande nätverket av oberoende nyhetsmedier i världen. Svenska Epoch Times grundades år 2006 som webbtidning.

Epoch Times är en heltäckande nyhetstidning med främst riksnyheter och internationella nyheter.

Vi vill rapportera de viktiga händelserna i vår tid, inte för att de är sensationella utan för att de har betydelse i ett långsiktigt perspektiv.

Vi vill upprätthålla universella mänskliga värden, rättigheter och friheter i det vi publicerar. Svenska Epoch Times är medlem i Tidningsutgivarna (TU) och är av ”särskild vikt för mediemångfalden” enligt Mediestödsnämnden.

© Svenska Epoch Times AB 2026