"Och jag hörde ett ljud från himlen"

”Och jag hörde ett ljud från himmelen. Likt bruset av stora vatten och dånet av ett starkt tordön; och ljudet som jag hörde var såsom när harpospelare spela på sina harpor.” Uppenbarelseboken. 14:2

Längs med milsvida åkrar, landsbygd med hus, hästar i hagar, små vägar med alléer som man undrar vart de leder, går färden går genom Södermanlands solgula fält och vackra vyer. De tar mig till Tystberga där ska jag träffa Anna Jarlevang för att få en harplektion.

– Harpa är ett ovanligt instrument. Det är nog inte så många som kommer på att man kan välja harpa. Harpa blev instrumentet som passade mig och där jag kan uttrycka mig musikaliskt.

Första gången Anna såg en harpa var hon 17 år, gick på musikgymnasium och hade tvärflöjt som huvudinstrument. Hon följde med några kompisar på en konsert och där spelade en dam på en harpa som hon fick prova. Det var harpans klang som lockade och Anna började ta lektioner för henne. Som lärare var hon sträng och gav mycket läxor.

– Jag klarade av en tredjedel av dem och kände mig inte som en bra elev. Jag trodde det var jättesvårt och att det inte gick bra för mig. På den tiden övade jag mycket tvärflöjt och det gick inte alla gånger så bra. Nu i efterhand vet jag att tvärflöjt inte var mitt instrument men jag ville jobba med musik. Till en början hyrde Anna en harpa tills den dag kom då hon sålde sin tvärflöjt och köpte sig sin allra första egna harpa. Efter ett halvår började Anna vikariera för sin lärare och hade hennes elever. Många hade prestationsångest likt henne själv och hon började fundera över varför de hade det jobbigt och varför det inte var roligt.

– Några av mina lärare som jag haft under den tid jag var musikelev har endast haft ett sätt att lära ut på. ”Gör som jag, jag kan det här” eller som ”i den gamla skolan” där vi i den här metoden börjar med A, sedan tar B och så vidare. Så jag började fundera på det här med att lära ut. Det jag saknade var en undervisning som var mer baserad på vad varje elev ville göra.

: Egypten: Bilder från Mesopotamien och Egypten på ungefär 5000 år gamla målningar och reliefer föreställande bågharpor. Formen och storleken på harporna varierar. Harpan har funnits på många håll i världen under så lång tid att ingen med säkerhet kan uppge en bestämd tidpunkt för den allra första harpans uppkomst. Det man vet är att all tidig historik enbart bygger på tolkningar av bilder från olika slags dåtida konstnärer. Bilder: (Music a pictorial archive of woodcuts & engravings. Jim Harter Copyright-free illustrations)

: Egypten: Bågharpan följdes av vinkelharpan som har hittats på egyptiska och sumeriska målningar. Dessa är något senare än avbildningarna av bågharpan.

: Vinkelharpa.

: Man med harpa: Man tror att harpan kom till Europa under antiken, då först till området kring Medelhavet. Vinkelharpan hade då fått ytterligare en del som bildade ramharpans triangulära form. Ramharpans triangelform är den vanligaste form som harpor har idag världen över.

: Medeltid: Harpan börjar förekomma allt oftare i manuskript och konst från medeltiden. Det finns inga harpor kvar från den tiden, så man vet inte hur de stämdes eller hur de lät. Harpan spreds över hela Europa under medeltiden och de brittiska öarna tycks redan då blivit något av ett centrum för instrumentet.

: Brayharp: Det engelska namnet är Brayharp. Namnet kommer av att harpan har en skriande klang. Användes troligen under senmedeltid i Europa.

: Keltisk harpa: Keltisk harpa eller Brian Boru-harpa. (Brian Boru, högkonung av Irland under 1002-1014 e.Kr) De harpor som spelades på Irland och Skottland hade strängar av stål, mässing och troligtvis också silver. I Wales förekom harpor som hade strängar av hästhår som gav ett surrande ljud. Irland använder idag harpan som symbol på sitt statsvapen, 1-euromynt, pass och statliga dokument; den är också officiell symbol bland annat för presidenten och de irländska statsråden.

: Lyra: Lyran kan förväxlas med harpa, de tillhör samma familj stränginstrument.

: Bard: I kelternas länder var de harpspelande barderna viktiga och respekterade. De var ofta både poeter och musiker och tillskrevs magiska krafter. Barderna hade också en politisk roll. De var de enda som kunde resa någorlunda ohotade och fungerade både som ryktesspridare och spioner. Enligt en keltisk folktro styrde guden Dagda årstiderna med sitt harpspel.

: Spelemän: Under 1100-talets Europa var harpan trubadurernas och minnessångarnas ackopanjemangsinstrument. De europeiska harporna hade sensträngar och en mycket liten harpkropp, vilket gjorde att de hade mindre klang än harporna på de brittiska öarna.

: Vikingarna: I det dåtida Sverige var vikingarnas barder högt ansedda och alltid mycket uppskattade. En av deras viktigaste uppgifter var att med sin harpa besjunga hövdingens bedrifter efter plundringstågen. I Eddan nämns harpan i flera dikter. I svenska lexikon finns ordet harpa med redan år 1400.

: Harpister: Under renässansen började man tycka att harpans diatoniska stämning var alltför begränsad. I slutet av 1500-talet byggde man därför kromatiska harpor med två eller tre parallella rader strängar, eller där strängarna korsade varandra. Det första betydande orkesterpartiet skrevs för dubbelharpa år 1608 av Monteverdi i operan ”Orfeo”. Senare komponerade Debussy ”Danses sacré et profane” för dubbelharpa med korsade strängar. I slutet av 1600-talet byggdes hakharpan som möjliggjorde att man kunde spela i flera tonarter. Hovkapellet i Stockholm bestod år 1591 av sammanlagt femtio instrumentalister och sångare. Det fanns även en harpist. Harpan fick sin plats i symfoniorkestern under romantiken. Den harpa som används i orkestrar idag är dubbelpedalharpan. I större modern orkesterbesättning kan flera harpor förekomma. Wagner använde sex harpor i operan ”Rhenguldet”.

: Pedalharpan: Pedalharpan blev mycket populär under senare delen av 1700-talet. I Paris skrev berömda virtuoser musik för harpa, främst för att drottningen Marie-Antoinette själv var harpist. Under samma period blev harpan även populär i Sverige. Under den här tiden var harpan ett modeinstrument.

: Spelar för kungen: David anländer till Kung Sauls hov för att linda dennes anfäktelse av en ond ande. Etioperna tror att Kung David spelade på en liknande harpa som deras traditionella ”Etiopiska harpa”, som enbart används vid religiösa sammanhang.

: Staty med bågharpa: Terpsichore – dansens och den lyriska poesins musa kännetecknas ofta av en harpa.

: Änglakör: I uppenbarelsebokens visioner förekommer spelandet på harpa som ett uttryck för den himmelska lovsjungande skarans glädje och jubel.

Anna ville bli behörig lärare. Under årens lopp har hon träffat på harpister utan formell utbildning och tänkte att det borde finnas en skillnad i att ha en utbildning. När Anna började sin pedagogikutbildning på musikhögskolan i Piteå köpte hon en stor pedalharpa och tog lektioner för en lärare i London som undervisade harplärare. Hon fick jobba hårt under hela utbildningen, övade mycket och försökte spela ikapp dem som hade börjat tidigt för duktiga lärare.

Det slutade med att hon tröttnade på solistepertoaren eftersom hon varken ville bli orkesterharpist, solist eller bäst i världen. Anna ville bli harplärare. Pedalharpan såldes, hon startade eget företag och beställde hem ett lass med små harpor, 70 stycken närmare bestämt, för uthyrning. Hon började fokusera på klaffharpor, arrangerade om musik för harpa och andra instrument och såg till att det fanns tillgång till harpor.

– Det var en lättnad när jag hittade det som var bra för mig – ska man slå världsrekord eller bara motionera? Istället för höjden så började jag jobba på bredden.

Idag har Anna köpt sig en ny pedalharpa och spelar med glädje.

Tack vare sina lärare har hon lärt sig att man kan lära ut på flera olika sätt. Elever vill lära sig olika saker och elevens inställning och motivation är också olika. Utbildningen har hjälpt Anna med att hitta olika infallsvinklar på undervisningen.

– Jag strävar efter att guida och locka fram musiken alla har inom sig. Jag baserar mina lektioner på vad varje elev vill lära sig. Upptäcktsfärden är ens egen. Om en elev har höga ambitioner, men inte har tillräckligt med kunskap, så är det enda som står i vägen tid. Om man har tid så klarar man det. Tidsmässigt är det till största delen eget spel.

Ett glatt minne av en elev är en pensionerad dam som hade bokat en lektion hos Anna. Innan dess hade hon hyrt en harpa och spelat ”vattenfall” eller glissando (när man drar med fingrarna över strängarna) på den. Under lektionen undrade Anna vad damen ville spela, om hon ville spela något mer? Damen ville inte det, utan ville bestämt bara spela vattenfall. ”Jag tänkte tjuvstarta innan jag blir en ängel” sade hon.

Harpaktiviteter i Sverige:

”Harpa hela helgen”: Harpfestival i Malmö 13-14 september 2008
Plats: Palladium i Malmö.

First Nordic Harp Meeting 16-19 oktober 2008 i Lund
Plats: IOGT-NTO:s lokal, Bantorget 5, Lund

Källor:

Lär dig själv spela harpa, 2004. Examensarbete av Anna Jarlevang.
Bibeln
Bibliskt lexicon
Hall´s dictionary of subjects in art
The Harp BBC Television
http://www.youtube.com/watch?v=t2X3zAL675c&feature=related

Wikipedia