För några veckor sedan släpptes en rapport som visar att Barack Obama 2016 beordrade skrivandet av en underrättelserapport om rysk valpåverkan till Trumps fördel. Rapporten byggde på den så kallade Steelerapporten, beställd av Clintons kampanj. Flera nya dokument har nu kastat mer ljus på förspelet till denna kontrovers, skriver USA-experten Anders W. Edwardsson.
Den 18 juli offentliggjordes en rapport som visar att Barack Obama den 9 december 2016 bad cheferna för amerikanska underrättelsetjänster att skriva en rapport om hur Ryssland skulle ha försökt påverka valutgången 2016 till Donald Trumps fördel, trots att han visste att det inte var så. Centrala uppgifter i denna rapport fick därför hämtas från den så kallade Steelerapporten, som under våren beställts av Hillary Clintons kampanj. Den innehöll dock så mycket spekulationer och ogrundade påståenden att Obamas agerande beskrivits som betydligt allvarligare än Richard Nixons inblandning i Watergateskandalen på 1970-talet.
Denna kontrovers har nu delvis överskuggats av nya uppgifter från ett annat släppt dokument; en bilaga till den så kallade Durhamutredningen från 2023 som formellt friade Trump från alla anklagelser om rysk samverkan. Denna bilaga publicerades heller aldrig, men som det verkar av helt andra orsaker än Steelerapporten. I stället stoppades den av någon på den federala polisen FBI:s högkvarter under Bidenadministrationens slutskede, tillsammans med andra dokument, i en säck märkt ”För förbränning”. Säcken upptäcktes dock av Trumps nye FBI-chef Kash Patel innan den hann förstöras. Och då bilagan kastar nytt besvärande ljus på förspelet till Obamas order den 9 december 2016 är innehållet värt att granska i detalj.
