Polisyrket hör nog till samhällets allra mest otacksamma uppdrag. Åtminstone för poliser som arbetar i yttre tjänst. Och särskilt i dessa dagar, då värdegrundsbudskapen rapas upp ur administrationens svällande buk och rinner ner genom leden till gatans verklighet där patrullerande poliser ska fånga upp budorden innan de runnit bort i rännstenen.
Polisen förväntas visa auktoritet men också visa respekt inför sitt klientel ungefär som man gör med trotsiga treåringar. Skillnaden är att polisen möter människor som, förutom att bete sig som om de fastnat i trotsåldern, också är utrustade med den vuxnes kroppsstyrka, talförmåga, röstresurser och berusningsmöjligheter. En polis ska helt enkelt vara gjord av plåt och sammet.
Men ibland kan själva polisyrket trigga igång barnsligt trots. Det hände en polis som i fjol tog tjänstledigt på deltid för att fullgöra sin masterexamen i Mellanösternkunskap vid Lunds universitet. Strax fann han sig insnärjd i en mardrömsaktig process, iscensatt av några Palestinaktivister på kursen. I Polistidningen som nyligen tog upp fallet har den utsatte polisen fått heta Rami. Med sin Mellanösternbakgrund kunde han arabiska, vilket kom till nytta för dialogpolisen som närvarade vid Gazamanifestationerna. Rami hade också tjänstgjort under Palestinaaktivisternas ockupation av Lundagård, varför han redan vid kursstarten informerade de andra studenterna om att han var polis så att ingen skulle misstro honom för att ha en dold agenda. Ändå var det just det Rami beskylldes för – han påstods ha spionerat på sina kurskamrater, som kände sig ”otrygga”, däribland en lärare som var aktiv inom Palestinarörelsen och som kände igen Rami från hans polistjänstgöring. Detta meddelades anonymt till utbildningsledningen som först kontaktade Ramis arbetsgivare, vilket ledde till en polisanmälan om tjänstefel, varpå Rami ensam kallades till ett möte med tre höga chefspersoner på universitetet där han skulle stå till svars för grundlösa anklagelser utan några som helst bevis.
