Delar av Afrika och Mellanöstern pekas ut som regioner där starka maskulina hedersideal dominerar – i tydlig kontrast till de skandinaviska välfärdsstaternas mer återhållsamma normer. Vi ser hur våld kopplat till status, kränkningar och prestige breder ut sig. Har vi underskattat vad som händer när olika sätt att se på heder, våld och rättskipning möts i ett och samma samhälle?
Publikationen ”Masculinity Around the World” (2025) visar att maskulina ideal är som starkast i de regioner varifrån många sökt sig till Sverige: subsahariska Afrika, Nordafrika och Mellanöstern. Det är länder där staten är svag och dysfunktionell, medan de skandinaviska välfärdsländerna domineras av feminina ideal och värderingar.
Där det maskulina machoidealet är framträdande vill man gärna visa sig kapabel att stå upp för sin rätt och inte acceptera ens ett uns av kränkande behandling eller nedlåtande omdöme. Där är ens rykte och ärbarhet – heder – ett socialt kapital.
Sådana ideal uppvisas illustrativt och tydligt i westernfilmer som ”Once Upon a Time in the West”, ”Den onde den gode, den fule” och ”De skoningslösa”. Som ung kunde jag omöjligt förstå alla dessa tuffa män som var så ofattbart lättkränkta, men temat återkom i film efter film vare sig det var skådespelaren Clint Eastwood, John Wayne eller Kevin Costner i huvudrollen.
En klumpigt formulerad mening, en ofrivillig knuff, en blick på fel kvinna, ett nedsättande omdöme, nästan vad som helst kunde leda till en duell mellan två revolvermän där utgången var given – en av dem skulle snart dö.
Hur spännande än dessa filmer var tänkte mitt unga jag att det var så fruktansvärt meningslöst att riskera att dö för sådana struntsaker. Varför pratar de inte med varandra i stället? tänkte jag, för ung, okunnig och naiv för att förstå den sida av hederskulturen som det så sällan pratas om.
Medeltidens Sverige präglades också av ett sådant hederstänkande. Kränkande ord eller skymfande handlingar eskalerade lätt till slagsmål som kunde leda till allvarligt våld. Så mördades också människor i en omfattning som inte ens dagens Sverige med gängskjutningar är i närheten av.
En stor andel av alla mord och dråp under 1400- och 1500-talet hade sin upprinnelse i en konflikt om heder och ära där man använde tillhyggen som knivar eller vadhelst man hade för handen som impulsivt greppades för att bokstavligen ge den som gick segrande ur striden, sista ordet.
Att Sverige hade en rikstäckande lag, Kung Magnus Erikssons Landslag (1350) hjälpte föga. En lag är tandlös så länge det inte finns en verkställande makt, så dåtidens svenskar tvingades skipa rätt på egen hand eller tillsammans med ”de sina”.
Hedern krävde att man kunde försvara sig, sin egendom och sin familj. Om man vek ner sig riskerades ens anseende. Men om man stod upp för sig själv hade det en avskräckande effekt. Av ett slags nödvändighet var maskulina normer och ideal starka.
Heder är den kapitalvara som de spelar med, den är extremt viktig.
Genom statsmaktens anspråk på och erövring av våldsmonopolet och inrättandet av den verkställande makten polisen, som föregicks av burvården eller stadsvakten, lärde sig människor med tiden att lägga band på sig vid en konflikt i ett slags civilisationsutveckling, vilket uttrycks i de många talesätten som uppmanar till impulskontroll:
”Vakta sin tunga”, ”andas lugnt”, ”räkna till tio”, ”bita sig i tungan”, ”knyta näven i fickan”, ”vända andra kinden till”, ”bärga dig”, ”gör inte något förhastat”.
Är det månne från detta håll vi ska se på den organiserade brottsligheten och alla lättkränkta unga män? Att den består av individer som inte överlåtit rättskipningen åt staten och som inbillar sig att de måste stå upp för sin heder.
Lyssna på vad Christoffer Bohman, tidigare polischef i Eskilstuna sade i Expressens podd ”Krimrummet” när han intervjuades 2022, föranlett av att var tionde skjutning i landet hade skett i staden, dittills 15. Han beskrev att tänkandet hos de kriminella är fundamentalt annorlunda än hos gamla tiders brottslingar. De anser sig inte begå brott, de agerar ”naturligt”. ”Heder är den kapitalvara som de spelar med. Den är extremt viktig”, sade han.
Lyssna också på biträdande rikspolischef Johan Olsson:
”Vår bild är att vi har ett våld som är drivet av status och prestige och där minsta oförrätt leder till dödligt våld. Väldigt små konflikter blir snabbt väldigt stora.”
Ali Khalil, uppväxt i Göteborg, var en av de unga som tidigt drogs in i kriminaliteten och blev en del av gänget ”Vännerna”, eller ”Gårdstensalliansen” som de också kallades. Han var djupt delaktig i gängkriget som plågade staden åren runt 2010 och räknades som en av Sveriges farligaste brottslingar. Efter att ha internerats i Kumlafängelset lämnade han till slut den brottsliga banan. I sin självbiografiska bok ”Lilla Chicago” berättar han bakgrunden till de olika gängkonflikter som kulminerade i den uppmärksammade massakern på ”Vår Krog & Bar” 2015 då tre maskerade män sprang in på restaurangen där folk hade samlats för att se en fotbollsmatch på tv. Två av dem sköt vilt omkring sig med automatgevär, dödade två och skadade åtta.
Ali Khalil:
”Polisen påstod att nästan alla konflikter handlade om knark. Men så var inte fallet. Sedan 10–15 år tillbaka handlar det mest om vänskap, heder och hämnd. Om blod. Självklart var knarket en del av det hela. Men det var inte grunden till konflikterna.”
