På svenska är det oftast okomplicerat att räkna saker: en katt, två katter, tre katter och så vidare. Men det finns ett fåtal svenska ord där det inte är så rättframt. Glasögon, byxor och några andra ord kan vi inte utan vidare sätta räkneord framför. Både glasögon och byxor räknas i par: ett par byxor, två par glasögon och så vidare. Byxa i singular syftade förr på ett ensamt byxben, och man satte ihop två byxor till ett komplett klädesplagg: ett par byxor. Många byxliknande plagg räknas i par på samma sätt: ett par trosor, två par shorts, tre par jeans.
I nutida svenska blir det dock mer och mer accepterat att skippa paren och räkna klädesplaggen som en byxa, två byxor, tre byxor. Det är en rimlig förenkling av språket, även om det fortfarande kan störa mitt åldrande språköra. Förändringen går dock i olika takt för olika plagg – en trosa hör man ganska ofta, men mycket sällan en shorts eller ett jeans. Och med glasögon funkar inte det alls. Ett par glasögon är ett synhjälpmedel, medan ett glasöga är och förblir en ögonprotes.










