Debatten om längre vistelsetider i förskolan får inte stanna vid föräldrarnas behov. Minst lika viktigt är hur barnen påverkas. Därför behövs större fokus på trygga relationer, pedagogernas kompetens och rimliga arbetsvillkor. Hur barn bemöts får betydelse långt utanför förskolans väggar, skriver förskolläraren, föräldracoachen och författaren Cecilia Åkesson.
Föräldrars vardagspussel är en verklig utmaning. Arbete, ansvar och familjeliv ska rymmas inom dygnets timmar. Behovet av stöd förtjänar att tas på allvar. Samtidigt behöver varje diskussion om utökad vistelsetid utgå från barnets behov.
Vilken kvalitet har de relationer som fyller barnets dag?
Vi pedagoger är med och skapar morgondagens vuxna, och enligt mig är det ett av samhällets mest betydelsefulla yrken. Det ansvaret kräver kunskap, medvetenhet och förutsättningar för att trygga relationer ska kunna byggas.
I dag pratar vi mycket om hållbar utveckling. För mig finns också en mänsklig hållbarhet. Något som vi behöver fokusera på ännu mer nu, då våra barn och unga mår allt sämre och den psykiska ohälsan skjuter i höjden. Vi behöver börja tidigt, redan i förskolan.
Som förskollärare med mer än 30 års erfarenhet har jag sett vilken betydelse de små mötena i förskolan kan få. Blicken vid lämningen på morgonen. Tröst när man är ledsen. Tonfallet när mjölken spills. Händerna vid blöjbytet. Svaret till barnet som protesterar eller behöver hjälp för tredje gången. Vikten av ett tydligt och tryggt ledarskap som inte förminskar.
I dessa stunder förmedlar vi något till barnet om dess värde.
Är jag någon man vill lyssna på? Får mina känslor finnas? Är min kropp värd respekt? Är jag betydelsefull även när jag inte lyckas eller gör som den vuxne vill?
Våra barn speglar sig i oss vuxna. Våra ord, handlingar och reaktioner bidrar till den bild barnet bygger av sig självt. En självkänsla som därefter påverkar livet framåt och alla de relationer som barnet kommer att möta. Framför allt den till sig själv.
Barn och vuxna har lika värde. Ansvaret för relationen är däremot den vuxnes.
De första sju levnadsåren omfattar en stor del av den tid då barnet möter förskolans vuxna och lägger viktiga grunder för dess fortsatta liv. Under de tidiga åren utvecklas hjärnan snabbt, och återkommande erfarenheter och lyhörda relationer har stor betydelse för utvecklingen.
Förskolan är en plats för omsorg, lek, glädje och lärande.
När jag talar om att tidiga erfarenheter kan ”programmeras in” i barnet så menar jag de mönster och förväntningar som växer fram, ofta utan att vi själva är medvetna om dem. Sättet på vilket barnet bemöts kan få det att förvänta sig att bli lyssnat på – eller att trycka undan sina behov för att passa in. Det som sägs till och om ett barn blir ofta till en sanning i barnet, då det ännu inte har utvecklat det kritiska tänkandet. En sanning som påverkar självbilden.
Förskolans pedagoger är några av de viktiga vuxna runt barnet som medverkar i denna process. Därför måste relationell kompetens betraktas som en självklar del av yrkesskickligheten, något som även pedagogutbildningarna bör satsa extra på.
Det kräver också att vi vuxna vågar utforska oss själva. Vad händer i mig när ett barn säger nej? Varför väcker vissa beteenden så stark irritation? Kan jag skilja barnets behov från min egen stress och mina invanda reaktioner? Allt för att höja förståelsen kring vårt ömsesidiga växande i samspel med barnet.
Men medvetna pedagoger behöver också rimliga arbetsvillkor. Relationell kvalitet kräver tid, kontinuitet, utbildade kollegor och barngrupper där varje barn kan bli sett. Huvudmän och politiker måste skapa dessa förutsättningar och förstå vikten av dem. En pressad verksamhet blir inte hållbar genom att personalen förväntas anstränga sig ännu mer.
Min vision är därför Nya tidens förskola: en gemensam plattform där föräldrar och pedagoger får möjlighet att höja sin medvetenhet tillsammans.
Jag vill se kontinuerliga, tillgängliga utbildningar i ett relationellt förhållningssätt för både föräldrar och pedagoger. Utbildningar som följs av samtal, handledning och reflektion kring vardagens verkliga situationer: lämningar, konflikter, måltider, gränssättning och tröst.
Föräldrar behöver erbjudas detta stöd utan att deras föräldraskap betygsätts. Pedagoger behöver få utvecklas inom ramen för sitt arbete. Tillsammans kan vi skapa en större förståelse för både barnet och oss själva, med respekt för våra olika roller, men med en gemensam önskan om att barnet ska må så bra som möjligt under sin dag på förskolan och i hemmet.
Därför vill jag att diskussionen om utökade vistelsetider följs av konkreta krav till våra politiker: Bedöm konsekvenserna för barnen, säkra bemanning och kontinuitet och avsätt återkommande tid och resurser för relationell kompetensutveckling och föräldrasamverkan. Det kommer långsiktigt att gynna våra barn, våra vårdnadshavare och slutligen vårt samhälle.
Förskolan är en plats för omsorg, lek, glädje och lärande. Den är också en plats där barn varje dag får erfarenheter av vad det innebär att vara människa bland andra.
Hållbar utveckling handlar också om den inre grund vi hjälper nästa generation att bygga: självkänsla, tillit och respekt för både sig själv och andra.
De små människor vi möter i dag är morgondagens vuxna. Hur vi möter dem är därför en angelägenhet för hela samhället.
Cecilia Åkesson
Förskollärare, föräldracoach och författare till ”Uppgradera dig till förälder 2.0”.
