Jag tittar på mitt nattduksbord. Det är ett gammalt fint bord, som jag hade vid min säng redan i min barndom. Så ser jag en inristad bokstav: R, och erinrar mig svagt att jag ristat det, kanske i tioårsåldern. Men vad menade jag med det?
Vill ni följa med på en detektivresa, nästan i klass med filmen ”Citizen Kane”? (Den kommer jag för övrigt strax att återkomma till.)
Det verkar som om min avsikt varit att skriva något längre, men vad? Antagligen insåg jag att det var för jobbigt att rista med en pennkniv. Träets ådring ville inte lyda mina skrivkommandon och R:et fick mig att ge upp projektet. Jag var över huvud taget ingen uthållig unge. Möjligen började jag också få skamkänslor inför vad mina föräldrar skulle tycka om en repad och rispad bordsskiva.










