Med lien i hand visar Jan Wester att gammal kunskap fortfarande har en självklar plats i vår tid. Genom att vårda ängarna vill han ge naturen bättre förutsättningar och inspirera fler att upptäcka att även små insatser kan göra stor skillnad.

Många räknar lien som ett museiföremål, ett redskap som hör till äldre jordbrukshistoria. Jan Wester har motsatt åsikt. Han är känd under namnet Slåttergubben och har i år uppmärksammats i Medieakademins Maktbarometer som en av Sveriges mest inflytelserika företagare i sociala medier.

– Jag har inte haft som mål att slå igenom på det här sättet. En del som ringer mig pratar som om jag vore en rockstjärna, men jag är ju bara jag. I dagens medieklimat kan det vara svårt att förstå vilken inverkan man har, säger han.

För Jan Wester är sociala medier ett sätt att sprida kunskap snarare än att marknadsföra produkter. Genom sina filmer om lieslåtter, ängsskötsel och fågelvänliga miljöer når han hundratusentals människor, även utanför Sveriges gränser. Han berättar att han har fått förfrågningar om att komma till England för att visa sina metoder. Företagets egenutvecklade lieorv (lieskaft) säljs över hela världen och i Sverige har han flera anställda för att kunna möta det stora intresset för sommarens kurser.

– Vi håller nästan 60 liekurser varje år, där vi utbildar runt 400 personer i liekunskap.

Som barn såg Jan Wester sin morfar gå ut och slå med lie.

Om man anlägger mindre ängar i sin trädgård skapar man små oaser för insekterna.

Jan WesterLie-entusiast

– Morfar kunde knappt gå på slutet och använde käpp, men nog kunde han slå gräs med en lie. Förutom att den är praktisk så är lien, om den används rätt, ett utmärkt träningsredskap. Att slå med lie är väldigt effektivt och kräver inte mycket energi. Det blir snyggt och det är en helt tyst aktivitet, säger han.

Hans entusiasm för att slå med lie går hand i hand med intresset för naturen och den biologiska mångfalden. För honom är lien ett redskap för att återskapa livsmiljöer där blommor, insekter och fåglar trivs.

Slåtterängen har utvecklats genom att människor under århundraden brukat marken på traditionellt sätt. När gräset slås och höet förs bort förs också näring bort från marken. Det gör att snabbväxande gräs och andra näringskrävande växter hålls tillbaka, vilket ger konkurrenssvaga ängsväxter möjlighet att blomma och bidra till den stora artrikedomen.

– Jag har anlagt en äng här hemma på en gammal spannmålsåker. Nu, efter 17 år, finns det omkring 80 växtarter där. Jag har mellan 2 000 och 3 000 arter av insekter på tomten men kan bara namnen på ett tjugotal. Man måste inte kunna alla arter. Det viktiga är att skapa förutsättningarna. Resten sköter naturen själv.

Jan Wester ser människan som en del av ett större sammanhang. Han menar att de många arter som i dag är knutna till ängar och naturbetesmarker utvecklades långt innan människan började bruka jorden. Landskapet hölls då öppet av stora växtätare som elefanter, visenter och uroxar, som under miljontals år betade och trampade upp markerna.

När de stora djuren försvann tog människans jordbruk över deras roll. Genom lieslåtter, bete och småskaliga jordbruk skapade människor halvöppna landskap där tusentals växter och insekter frodades.

Man behöver inte äga en gård för att kunna skapa en äng som gynnar djur, natur och insekter. En mindre äng på villatomten kan ge stor effekt.

– Om många anlägger mindre ängar i sin trädgård skapas små oaser för insekterna. Dessa blir till broar som gör att de kan färdas längre. Insekter behöver stanna upp och få mat. Om den möjligheten saknas kan de inte ta sig fram, förklarar Jan Wester.

Gräsmattorna i äldre trädgårdar innehåller ofta många av de fröer och växter som behövs för att skapa en äng. I sådana fall kan det räcka med att man helt enkelt slutar klippa en del av trädgården.

Om gräsmattan däremot är nyanlagd, insådd med moderna grässorter och gödslad under många år blir resultatet oftast bara ett tätt grästäcke. Då rekommenderar han att man bearbetar marken innan man sår in äkta svenska ängsväxter. Men det gäller att välja rätt sorter.

– Många påsar som säljs som ”blomsteräng” innehåller egentligen inga svenska ängsväxter alls. Det är ofta ett- och tvååriga prydnadsväxter från andra länder som blommar fint de första åren men sedan försvinner, säger han.

Många inhemska insekter har utvecklats tack vare svenska ängsväxter och är beroende av just dem. Medan växterna från billiga fröblandningar ofta blommar snabbt för att sedan försvinna, fungerar de traditionella ängsfröna i princip tvärtom. De första åren är de ganska oansenliga. De arter som senare ska dominera ängen kan behöva flera år för att etablera sig.

Det går också utmärkt att låta ängen vara kortklippt, som en vanlig gräsmatta, under delar av året. En äng ska hållas kort på hösten och de lågväxande ängsväxterna kan klara sig flera decennier i en kortklippt gräsmatta. Sedan kan de få växa upp igen när det passar familjens behov.

– Om jag skulle köpa hus i dag skulle jag aldrig så in en gräsmatta. Jag skulle så ängsfrön och sedan sköta valda delar som en gräsmatta. Det handlar om ens livssituation. Har man barn som älskar att spela fotboll så går det att hålla en del av trädgården kortklippt. När planen inte längre behövs kan man låta den återgå till att vara äng, säger Jan Wester.

Han ser heller ingen motsättning mellan traditionella metoder och modern teknik. En robotgräsklippare kan till exempel användas för att hålla gångar och delar av trädgården kortklippta, medan andra ytor får utvecklas till blommande ängar. På så sätt kan gräsmattans storlek anpassas efter familjens behov, samtidigt som den biologiska mångfalden får utrymme.

Naturvård behöver inte heller vara perfekt. Man måste inte slå ängen på exakt rätt dag.

– Det är viktigare att man kommer i gång och vågar prova.

För att en slåtteräng ska utvecklas krävs att man har bra redskap. Jan Wester menar att den traditionella lien fortfarande är överlägsen när det gäller att sköta en äng. En vass och väl inställd lie skär gräset mycket nära marken och lägger det i en prydlig sträng som är lätt att räfsa upp.

Han berättar att många som testat att slå med lie har gjort det med äldre verktyg som de har hittat på gården eller köpt begagnade. För att en lie ska vara bekväm att arbeta med krävs dock att den är anpassad för din längd och att bladet är rakbladsvasst.

– Det tar inte så lång tid att lära sig slå med lie, men man måste ha bra redskap. Ingen mår bra av att stå och slå med krokig rygg.

Jan Westers verksamhet kan vid en första anblick verka spretig. Företaget säljer ekologisk fågelmat, liar och ängsfrön och anordnar liekurser över hela landet. Men det finns en tydlig röd tråd i viljan att gynna den biologiska mångfalden och skapa en bättre livsmiljö för fåglarna.

För honom handlar fågelmatning om mer än bara frön i en fågelmatare. Många köper fågelmat i tron att de hjälper fågellivet, men han menar att den verkliga nyttan med det är begränsad. Få av de småfåglar som vi matar i våra trädgårdar tillhör hotade arter, och om man köper frön från besprutade åkrar är det snarare så att man betalar för att tillhandahålla stora arealer av mark där varken fåglar eller insekter trivs.

Ekologiska fågelfrön odlas däremot på ett sätt som gynnar det lokala fågellivet. Jan Wester berättar att han när han cyklar förbi ekologiska fält nästan alltid ser och hör fler fåglar där, till exempel vaktel och rapphöna.

– Om vi köper fel fågelfrön så missgynnar vi de fåglar som verkligen behöver vår hjälp. Vi matar fåglar för att det är trevligt, vilket är bra i sig. Men om vi verkligen vill göra skillnad måste vi tänka bredare och arbeta för att skapa gynnsamma livsmiljöer.

Jan Wester har en positiv framtidstro. Att känna uppgivenhet inför miljöproblemen och tänka att människan bara förstör hjälper inte. Det är bättre att se människan som en problemlösare som faktiskt kan vara med och skapa liv, menar han.

Människan har under lång tid varit med och format de artrika kulturlandskap som många hotade arter fortfarande är beroende av. Genom att fortsätta sköta ängar, bevara naturbetesmarker och skapa nya livsmiljöer kan vi också bli en del av lösningen. Och det kan handla om små saker i vardagen.

– Jag brukar säga att det bästa du kan göra för den biologiska mångfalden och för fågellivet är att köpa ekologiskt naturbeteskött från nötdjur. Dessa djur spelar en stor roll i skapandet av artrika miljöer. Om jag köper kött från naturbetesmarker får svalorna faktiskt fler ungar på vingarna. Storspoven kanske kan fortsätta häcka någonstans. Man kan göra saker som faktiskt hjälper, säger Jan Wester.