Maria Gripes klassiska roman ”Agnes Cecilia” är en finstämd skildring av upptäckandet av världens mysterium. Med vacker ordkonst tecknas en kuslig men meningsfull värld, där tonårstjejen Nora försöker få klarhet i sin släkthistoria och övervinna sin ensamhet.

En tanke som människan aldrig verkar få nog av är den om att allting i vår tillvaro har en mening. Ord som slump och meningslöshet blir då bara medel för att tala om vår okunnighet om sakernas tillstånd. Denna tanke utforskas i Maria Gripes roman ”Agnes Cecilia” (1981), i vilken vi får följa 14-åriga Nora och hennes jämnårige styvbror Dag. När Nora är liten omkommer hennes föräldrar i en bilolycka, varpå hon får bo hos Dags familj, som är avlägsna släktingar på faderns sida. Det är dock moderns släkt som boken ska komma att kretsa kring. När Nora flyttar in i en ny våning med sin fosterfamilj inser hon att släktingar till henne en gång i tiden bodde där.

Släktkrönikan utvecklar sig på ett mycket mystiskt sätt. Nora börjar få underliga telefonsamtal, deras hund Ludde beter sig oroligt och Dag drömmer kryptiska drömmar och talar om en ”obeskrivbar” tjej som jobbar i en matbutik. I ett av telefonsamtalen säger en gammal dam att Nora snart kommer att bege sig till Stockholm och att hon där ska söka Agnes Cecilia och få ett paket i en affär i Gamla stan. Nora blir förvånad över detta, då hon inte har några planer på att bege sig till huvudstaden. Snart föreslår dock hennes styvfar att hon och Dag ska göra honom sällskap till Stockholm. Dag ser detta som ett ödets tecken som de måste följa, medan Nora först inte vill åka, eftersom det vore att förneka hennes egen frihet. Väl på plats i affären i Gamla stan möter Nora ingen Agnes Cecilia, men hon får däremot sitt paket, som hon ombeds att öppna i avskildhet. I paketet ligger en gammalmodig docka, med ett perfekt skulpterat ansikte som lyckas ”fånga barnets själ”. Denna docka blir en vän till Nora och den säger henne att hon har ett hem.