När vi bär ut våra utemöbler så bär vi även ut samtalen som aldrig riktigt får plats inomhus, skratt som ekar lätt mellan syrén och hägg, barnens barfotasteg över altanen, romaner med hundöron, skärbrädor fulla av sommarfrukt.

Vi bär ut doften av nyklippt gräs, av grillad sparris. Vi bär ut vår längtan efter enkelhet, efter närvaro, efter en stund där tiden bara får vara.

Att sätta sig tillsammans i trädgården igen är som att slå upp ett gammalt kärt album. Dofterna, ljuden, rösterna återvänder genom luften, och plötsligt minns vi alla mer än vi visste att vi bar på: vem som brukade somna i hammocken med boken på bröstet, vem som skrattade högst åt mormors historier, kärleksförklaringar viskade i skymning, syskonskratt som har fastnat mellan brädorna.