I debatten om kriget i Ukraina ekar en nästan unison kör av journalister, politiker och så kallade krigsexperter: Ryssland, under Putins ledning, är en krigsmaskin som aldrig kan nöjas. Ge efter för Putin, sägs det, och han kommer snart att knacka på nästa lands dörr. Trump framställs som en naiv förhandlare, en amatör som beundrar Putin och som går i hans fällor. Men är detta verkligen en rimlig bild? Eller är det en förenklad berättelse, driven av förutfattade meningar och en djupt rotad och historisk svensk rysskräck, parad med en önskan att se fredsmedlaren misslyckas? 

Låt oss tränga igenom dimridåerna och pröva dessa antagandens logik. Vi börjar med en enkel fråga: Vad vinner Ryssland på att fortsätta kriget? Kriget i Ukraina har redan avslöjat Rysslands militära begränsningar. Trots stora resurser har man inte lyckats uppnå en avgörande seger. Tvärtom har kriget kostat hundratusentals ryska liv, tömt ekonomin och isolerat landet internationellt. Att tro att Ryssland, efter denna prövning, skulle riskera ett nytt krig – kanske mot ett Natoland – är inte bara osannolikt utan ytterst ologiskt. Ett sådant äventyr skulle inte bara möta Natos överlägsna vapen utan också dess soldater. Resultatet skulle bli förödande för Ryssland och dess folk.