Jag har blivit ombedd att skriva ett kapitel i en kommande bok om motion. Då måste jag ta allt från början igen: hur jag kom fram till att det inte är motionen i sig som ger de största långsiktiga hälsoförbättringarna. Fysiska aktiviteter måste ramas in av glädje och gemenskap – det var Friskis & Svettis filosofi, och Jympans praktik.
Det här är en enorm pedagogisk utmaning att förklara, men för att lyckas motivera och inspirera människor att röra sig tillräckligt, så duger det inte med enbart medicinska argument. För att lyckas krävs ett kulturbygge – och för att skapa en kultur måste de flesta människor göra en resa från omedvetet okunniga, via medvetet okunniga, till medvetna och kunniga, och slutligen till sant engagerade.
Kulturen måste ha svar på alla sorters frågor som rör motion. Svaret på frågan varför jag ska motionera eller träna är mångfacetterat och handlar både om hälsans instrumentella delar (de mätbara) och de existentiella (de upplevda).