Som affärsjuristen Claes Sjölin nyligen slagkraftigt konstaterade här i Epoch Times är den privata äganderätten inte en politisk lyxvara, den är rättsstatens ryggrad. Regeringens färska proposition sätter fingret på ett akut problem: Kommunernas godtyckliga miljöbalkstillsyn måste stoppas. Det skriver Kenneth Nyström, kommunfullmäktigeledamot för Mälaröpartiet.
Det är på tiden. Ingenstans syns det offentliga myndighetsmissbruket tydligare än i hanteringen av enskilda avlopp, där kommunala förvaltningar under den svepande parollen om ”skydd för hälsa och miljö” tillåtits slå enskilda människors ekonomi i spillror.
Exemplen från runt om i landet är brutala och väl dokumenterade. I Höör drabbades stugägare av anslutningsavgifter på över en halv miljon kronor, vilket tvingade flera att sälja sina hem under galgen.
I Sandviken och Norrtälje har avlopp dömts ut på teoretiska grunder utan ett enda markprov, samtidigt som kommunernas egna reningsverk släppt ut orenat vatten. I Vänersborg krävdes en kostsam strid ända upp i mark- och miljödomstolen innan en fastighetsägare fick rätt att behålla sitt kretsloppsanpassade system.
Värmdö tvingades backa efter folkliga protester mot skenande avgifter på hisnande 1,1 miljoner kronor per fastighet.
Mest intressant är kanske fallet med Norrtälje kommunfullmäktige som den 16 februari rev upp tre färdigbyggda VA-områden, där ett kommunalråd konstaterade: ”Jag har ju inte blivit politiker för att ruinera andra människors liv.”
I dag känner sig enskilda fastighetsägare helt rättslösa. ”Hälsa och miljö” har blivit ett bekvämt alibi, en gummiparagraf som kommunerna och deras VA-bolag använder för att skicka feta fakturor till enskilda fastighetsägare.
Samtidigt har det uppstått en osund rollförskjutning där folkvalda bär dubbla hattar, både i den politiska nämnden och i styrelsen för det kommunala VA-bolaget. När aktiebolagslagens krav på att alltid se till ”bolagets bästa” får styra myndighetsutövningen i kommunhuset, ja då blir det fastighetsägarna som tvingas finansiera bolagets expansion.
Men miljöargumentet håller inte längre. Den tekniska utvecklingen har för länge sedan sprungit ifrån de stela kommunala monopolen. Där geotekniska förutsättningar inte medger traditionella infiltrationsbäddar finns i dag moderna minireningsverk och kretsloppsteknik.
Dessa enskilda anläggningar når ofta en reningseffekt som är lika bra, eller till och med bättre, än de storskaliga kommunala reningsverkens. Detta till en bråkdel av kostnaden för en kommunal tvångsanslutning.
Det som Miljöpartiet och de kommunala VA-byråkraterna däremot aldrig vill tala om är kommunernas egen smutsiga baksida: så kallad bräddning.
Detta tekniska och oskyldigt klingande ord är i själva verket en slug omskrivning för vad det egentligen handlar om. Vid kraftiga skyfall eller överbelastning kopplar de kommunala reningsverken bort reningen och vräker orenat toalettvatten, bajs och kemikalier rakt ut i våra sjöar och vattendrag, det som på byråkratspråk kallas ”mottagande recipient”. Det är ingenting annat än ren dubbelmoral.
Samtidigt som man med lagboken i hand jagar enskilda fastighetsägare vars toppmoderna minireningsverk släpper ifrån sig näst intill drickbart vatten, tillåter man storskaliga kommunala utsläpp av orenat avloppsvatten med hänvisning till vädret.
Vi måste kräva faktiska miljövinster, göra riktiga ekonomiska konsekvensanalyser och värna de enskilda lösningar som gör både landsbygden och vår krisberedskap starkare.
Ett skräckexempel finns direkt i min egen hemkommun Ekerö. I Stavsborg på norra Färingsö drev mittenstyret i april 2025 igenom ett beslut om att tvinga 16 fastighetsägare att ansluta sig till det kommunala VA-nätet. Detta trots att samtliga hushåll har godkända, miljöanpassade och fullt fungerande enskilda anläggningar. Ingreppet bygger inte på några faktiska missförhållanden. Inga inspektioner med platsbesök har genomförts, inga markprover har tagits och inga höga halter av näringsämnen har uppmätts. Beslutet är en ren skrivbordsprodukt, framtagen utifrån teoretiska schabloner och GIS-kartor bakom skrivbordet i kommunhuset.
Men det stannar inte i Stavsborg. I samma kommun drev mittenstyret, med Socialdemokraterna och Liberalerna i spetsen, nyligen igenom en ny VA-plan med hela 56 nya områden utanför tätorterna som ska omvandlas till kommunalt VA. Ett beslut helt befriat från ekonomisk konsekvensanalys.
Att gräva ner kilometervis med rörledningar i glesbygd är ett ekonomiskt svart hål. Vi behöver inte spekulera om följderna: Kalkylerna har redan spruckit i Stavsborg, där projektet dras med ett underskott på drygt 20 miljoner kronor. När kommunerna driver igenom dessa olönsamma prestigeprojekt övervältras notan dessutom på kommunens övriga VA-kollektiv. Vanliga hushåll drabbas nu av skenande förbrukningstaxor för att täcka kommunernas feldrivna investeringar.
Branschorganisationen Svenskt Vatten uppskattar det samlade underhålls- och investeringsbehovet i landets VA-nät till cirka 560 miljarder kronor fram till 2040, pengar som borde gå till att laga befintliga läckor i stället för svindyra tvångsanslutningar i glesbygd.
Men det slutar inte med ekonomin. Det finns en ännu allvarligare aspekt: vår krisberedskap.
Erfarenheterna från kriget i Ukraina visar svart på vitt hur sårbar den centraliserade infrastrukturen är. När storskaliga, markförlagda ledningsnät slås ut eller blir strömlösa uppstår omedelbart sanitära katastrofer. Att reparera förstörda rörledningar nere i marken kräver tunga schaktmaskiner, specialkomponenter, bränsle och enorma resurser, en process som i ett krisläge kan ta månader.
Totalförsvaret bygger på redundans och decentralisering. Att i detta läge tvångsavveckla fungerande, oberoende och lokala avlopp för att i stället koppla ihop alla i sårbara, centraliserade stamsystem är ett strategiskt hål i huvudet. Enskilda anläggningar skapar en inbyggd motståndskraft: Slås ett system ut påverkas inte grannens.
Lagstiftaren har börjat reagera på kommunernas övergrepp. Redan 2023 skärptes lagen om allmänna vattentjänster (6 § LAV) för att man ville stoppa tvångsanslutningar där enskilda anläggningar uppfyller kraven. Och med regeringens nya proposition (2025/26:305) skickar staten en entydig signal till Sveriges kommuner: Fungerande enskilda avlopp ska inte straffas ut.
Ändå fortsätter lokala politiker och tjänstemän ute i kommunerna att låtsas som att det regnar och kör över såväl lagstiftning som krisberedskap och enskilda människors ekonomi.
Sluta styra från skrivborden i kommunhusen. Inga fler beslut om enskilda avlopp får fattas utan faktiska platsbesök och bevisade miljöfarliga utsläpp.
Vi måste kräva faktiska miljövinster, göra riktiga ekonomiska konsekvensanalyser och värna de enskilda lösningar som gör både landsbygden och vår krisberedskap starkare.
Rätten till din egen egendom är inte förhandlingsbar. Det är dags att kommunerna börjar följa lagen.
Kenneth Nyström
Vd Securify AB, invald i Ekerö kommunfullmäktige (Mälaröpartiet)
