Kina har byggt världens mest omfattande övervakningssystem. Kameror, AI och social kontroll kopplas samman för att följa medborgarnas minsta rörelser – både i den fysiska och den digitala sfären.

Kina har under lång tid utvidgat sina möjligheter att kontrollera medborgare i detalj, och i dag utgör övervakning en central del av statens styrning. Genom avancerad teknik och massiv datainsamling kan myndigheterna följa medborgarnas rörelser, aktiviteter och beteenden – inte bara på gator och torg utan även på nätet.

System som Skynet och Sharp Eyes integrerar gatukameror, AI-analys och lokalnivå-kontroll för att bygga en nästan sömlös övervakningsstruktur.

I många kinesiska städer finns kameror i bostadsområden, vid ingångar, i butiker, skolor och på arbetsplatser. Kamerorna är ofta utrustade med ansiktsigenkänning och realtidsanalys, vilket gör att en individ kan identifieras på bråkdelen av en sekund.

Dessa bilder kopplas till stora databaser där varje persons rörelsemönster kan spåras, kombineras med digitala fotavtryck från sociala medier, gps-data och andra sensorer.

Systemet Sharp Eyes har som mål att integrera övervakning på lokal nivå. I praktiken innebär det att kameror i bostadskvarter kopplas samman med polisens nätverk, samtidigt som grannskapskommittéer uppmuntras att rapportera avvikande beteende.

Även digitala aktiviteter är under lupp. All internettrafik, meddelanden och sökningar övervakas, och plattformar som Wechat och Weibo är nära integrerade med statens kontrollapparat.

Den ökande digitaliseringen och utvecklingen inom AI möjliggör kraftfull övervakning.

Jan LjungbergProfessor informatik, Göteborgs universitet

För många kineser innebär detta att publik och privat kommunikation inte längre är skilda sfärer – självcensuren är utbredd och vissa nyckelord kan leda till blockering eller varning.

En särskild aspekt är det sociala kreditsystemet, som i vissa regioner låter staten översätta medborgarnas beteende till poäng. Låga poäng kan medföra restriktioner – exempelvis svårigheter att resa med tåg eller få lån – medan höga poäng kan ge förmåner.

Internationella människorättsorganisationer har kritiserat användningen, särskilt i regionen Xinjiang, där tekniker som ansiktsigenkänning, röstanalys och dna-insamling används mot den uiguriska befolkningen.

Genom en kombination av teknisk övervakning, byråkratisk registrering och social kontroll har Kina skapat ett kontrollsystem utan motstycke.

Professorn i informatik vid Göteborgs universitet, Jan Ljungberg, beskriver hur digitalisering och AI möjliggör övervakning i en ny omfattning.

– Den ökande digitaliseringen i samhället och utvecklingen inom AI möjliggör kraftfull övervakning vi tidigare inte sett, säger han till Epoch Times.

Jan Ljungberg betonar att inte bara stater spelar en avgörande roll i datainsamling.

– Privata aktörer samlar in data om oss och på sociala medier delar vi generöst allehanda data om oss själva och vad vi gör.

Han påpekar vidare att statlig övervakning av medborgare inte är något nytt, men att teknikens utveckling har ändrat förutsättningarna:

– Den snabba tekniska utvecklingen, inte minst inom AI, möjliggör övervakning på en nivå som kan vara svår att föreställa sig.

Kina representerar i dag en extrem men inte isolerad modell. Myndigheter argumenterar ofta att övervakningen förbättrar säkerheten, hjälper till att bekämpa brott och hitta försvunna personer.

Med massdata och automatiserad analys kan avvikande beteenden upptäckas, varningar genereras och ingripanden initieras – ofta utan mänsklig granskning i realtid.

Samtidigt utgör kontrollapparaten ett systemiskt hot mot demokratiska friheter och privatlivet. En risk är ändamålsglidning: system som inrättas med legitima syften kan senare användas för repressiva ändamål när politiska förhållanden skiftar.

Jan Ljungberg lyfter fram detta problem.

– Framsteg inom AI och bland annat ansiktsigenkänning erbjuder en mycket stor potential för övervakning. En fara när vi bygger in möjligheter att övervaka medborgarna med goda intentioner är dock att politiska förändringar kan göra att systemet plötsligt utnyttjas på ett annat sätt än det var tänkt från början.

Från och med den 1 januari 2026 föreslås att ansiktsigenkänning i realtid tillåts i Sverige för eftersök av misstänkta personer eller försvunna personer. Men enligt de föreslagna reglerna ska massövervakning för att identifiera alla personer på en plats vara förbjuden.

Jan Ljungberg förklarar skillnaden mellan svensk övervakning och den kinesiska.

– I västvärlden och Sverige har vi inte samma typ av övervakning som i Kina men samtidigt är vi också väldigt kartlagda, men då av marknadsmässiga skäl.

Även i Sverige ändras lagtiftningen.

– På kort tid har vi fått ett antal nya lagar, ofta i snabbspår som syftar till att underlätta för brottsbekämpande myndigheter att använda ny teknik för bland annat övervakning.

Betydande förändringar är att dagens övervakningssystem har blivit mer automatiserade och storskaliga.

Jan LjungbergProfessor informatik, Göteborgs universitet

Jan Ljungberg menar att det finns en politisk vilja att effektivisera myndigheternas arbete och använda AI.

– Det finns stora förväntningar på att AI ska bidra till ökad effektivitet för brottsbekämpande myndigheter och en stark politisk vilja att underlätta användningen av ny teknologi, säger han och fortsätter:

– Betydande förändringar i dagens övervakningssystem är att de har blivit mer kraftfulla, genomgripande, automatiserade och storskaliga när det gäller insamling, analys, lagring och delning av data.

Kinas övervakningssystem fungerar som ett ekosystem där teknik, byråkrati och social kontroll samverkar. Kameror utgör bara en komponent – i botten finns samspel mellan teknisk analys, dataflöden och människobaserad rapportering.

I bostadsområden och kvarter spelar grannskapskommittéer en nyckelroll. Dessa grupper, ofta med stöd från lokala partifunktionärer, ansvarar för att observera och rapportera misstänkta beteenden, hålla koll på nyinflyttade och kontrollera efterlevnad av partiets regler.

Under coronapandemin intensifierades denna form av lokal kontroll. Grannskapskommittéer registrerade vilka som rörde sig in och ut ur området, kontrollerade mobilappar med hälsokod och såg till att karantänsregler följdes strikt.

Systemen stannade inte när pandemin avtog – tvärtom har många av mekanismerna blivit permanenta. I vissa fall har dessa kommittéer direkttillgång till kameror och kan ansluta till polisens system, vilket skapar en nära koppling mellan lokal social kontroll och statlig övervakning.

Kinas myndigheter försvarar övervakningen som effektiv för att lösa brott och hitta försvunna personer. De framhåller att stabilitet och partiets makt står över individuella friheter.

Människorättsorganisationer som Human Rights Watch och Amnesty har kontrat med kritik, särskilt vad gäller behandlingen av uigurer i Xinjiang, där avancerade system används för masskontroll av en minoritetsgrupp.

För många kineser är övervakningen numera en realitet i vardagen. I urbana miljöer med hög brottslighet kan systemet upplevas som trygghetsskapande, men bland yngre och intellektuella växer oron för hur djupt staten ser in i människors privatliv.

Kombinationen av teknik, politik och mänsklig rapportering gör Kinas kontrollsystem till ett av de mest omfattande i världen – och är inte längre en fråga om kameror, utan om ett samhällssystem byggt för ständig insyn.

Jan Ljungberg uttrycker dock en viss optimism inför framtiden i Sverige och väst.

– Jag är försiktigt optimistisk trots allt. Jag tror inte vi kommer att få en kinesisk situation i Sverige med massövervakning. Än så länge finns också regelverk och myndigheter som Integritetsmyndigheten, som syftar till att övervaka övervakarna och skydda demokratiska värden.

Att Kina har ett av världens mest genomgripande övervakningssystem är i dag välkänt och väcker frågor om teknologi, makt, integritet och rättigheter.

Samtidigt finns flera lärdomar att dra för demokratiska samhällen som Sverige och andra västländer. För även om vi inte står inför en exakt kopia av Kinas system, innebär digitaliseringen att övervakningsmekanismer kan ta nya former.

– Hela framväxten av internet byggde på en libertariansk ide … Det har i dag lett till att det i praktiken är de stora digitala plattformarna som kontrollerar internet.

Han anser att detta måste brytas.

– Jag tror att stater som Sverige och andra EU-länder måste försöka bryta sitt beroende av några få dominerande amerikanska plattformar.